Riktlinjer

Cirkulär 4-2013 med Trafikskadenämndens riktlinjer ska följas vid handläggningen av obligatoriska ärenden. Riktlinjerna gäller bland annat skadeaktens upplägg, hur nämndpromemorian ska upprättas och hur försättsbladet ska fyllas i. 

Cirkulär 5-2005 anger vad som krävs för att Trafikskadenämnden ska kunna besluta om ett ärende kan prövas på obestämd tid till dess att det kan slutprövas (tillsvidareprövning).

På Trafikskadenämndens Extranät kan skadereglerare ta del av formulär, blanketter och manualer som används inför prövning av både obligatoriska ärenden och tvistlösningsärenden. Beräkning av ersättning för inkomstförlust och pensionsförlust görs i Trafikskadenämndens Kalkyler.

Tabeller

Trafikskadenämnden har tabeller för beräkning av ersättning för sveda och värk, medicinsk invaliditet (men), utseendemässiga skadeföljder och för amputationer. Det finns även tabeller för ersättningsnivåer för olika skador. Dessutom finns tabeller för åldersjustering, kapitalisering och omräkningsfaktorer.

Tabellerna uppdateras årligen efter hur penningvärdet förändras. Utgångspunkten är utvecklingen av konsumentprisindex (KPI). Ersättningarna i tabellerna är skattefria. 

Om du behöver hjälp att tyda tabellerna finns det exempel här: 

Ärrtjänsten

Om du drabbats av en utseendemässig förändring på grund av en trafikolycka kan du få ersättning för utseendemässiga skadeföljder. Det kan till exempel vara ärr eller att en kroppsdel blivit sned.

Här får du vägledning om hur utseendemässiga skadeföljder bedöms och värderas av Trafikskadenämnden. Det kan till exempel vara ärr, amputation eller att en kroppsdel blivit sned. Vid en prövning i Trafikskadenämnden bedöms dock varje utseendemässig förändring individuellt och ersättningen skiljer sig från fall till fall. Beloppen i ärrtjänsten är därför endast vägledande.

Just nu saknas fotografier på vissa nivåer för några kroppsdelar. Uppdatering kommer göras under 2018.

Räkna ut din ersättning
Placering

Var på kroppen finns ärret?

Gå vidare
Svårighetsgrad

Vilken graderingsnivå passar bäst för ärret?

Gå vidare
Ersättning

Sammanfattning

Placering:
Svårighetsgrad:
Ersättning:

Din ålder påverkar ersättningsnivån
Summan justeras uppåt eller nedåt med hänsyn till den skadades ålder när den akuta sjuktiden är slut. Ålderstabellen visar hur beräkningen görs.

Fler beräkningsfaktorer
Nämnden kan väga in fler faktorer för att beräkna den slutliga ersättningsnivån. Dessa kan du läsa om i tabellen Utseendemässiga skadeföljder.

Referat

Här finns Trafikskadenämndens referat. Du kan sortera referaten efter det år de gavs ut, ämnesområden eller rubriker.

  • Alla år
  • 2018
  • 2017
  • 2016
  • 2015
  • 2014
  • 2013
  • 2012
  • 2011
  • 2010
  • 2009
  • 2008
  • 2007
  • 2006
  • 2005
  • 2004
  • 2003
  • 2002
  • 2000
  • 1999
  • 1997
  • 1996
  • 1993
  • 1992
  • 1991
  • 1990
  • 1988
  • 1985
  • 1983
  • 1982
  • 1981
  • 1980
  • 1979
  • 1978
  • 1977
  • 1976
  • Alla ämnen
  • Anhörigersättning/ersättning till närstående till följd av dödsfall
  • Förlust av underhåll
  • Inkomstförlust
  • Jämkning
  • Kostnader
  • Lyte och (bestående) men
  • Olägenheter (skadefall som inträffat före 2002)
  • Omprövning
  • Preskription
  • Skada till följd av trafik
  • Särskilda olägenheter (skadefall som inträffat efter 2002)
  • Alla rubriker
  • Dödsbos rätt till ersättning för men samt sveda och värk (skada efter 2002)
  • Psykisk chock/skada
  • Psykiska besvär till följd av nära anhörigs död
  • Psykiska besvär till följd av nära anhörigs död
  • Förlust av underhåll till barn
  • Förlust av underhåll till maka/make/sambo
  • Privat pensionsförsäkring
  • AGS-ersättning, skattefri avtalsgruppsjukförsäkring
  • Barnskada
  • Begränsa skadans ekonomiska verkningar
  • Bilförmån
  • Engångsbelopp
  • Förfluten tid separat för varje år
  • Förlust av skolår
  • Försenat utträde i förvärvslivet
  • Kapitalisering av livränta
  • Omskolning
  • Pensionsförlust
  • Samband arbetsoförmåga
  • Tillkommande besvär som påverkar arbetsförmågan (NJA 2009 s.104)
  • Grov vårdslöshet i trafik
  • Grovt rattfylleri
  • Grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik
  • Nittioprocentsregeln
  • Presumtion för vårdslöshet på grund av hög påverkansgrad
  • Rattfylleri eller rattonykterhet men ej medverkan genom grov vårdslöshet
  • Rattfylleri eller rattonykterhet och medverkan genom grov vårdslöshet
  • Rattfylleri eller rattonykterhet och medverkan genom vårdslöshet
  • Självmord, ej jämkning till efterlevande
  • Vid uppsåtlig medverkan
  • Vårdslöshet
  • Behandlingskostnader utomlands
  • Handikappanpassning av bostad
  • Hemhjälp, vård mm
  • Konkurrerande skadeorsaker
  • Avliden skadad innan medicinsk invaliditetsgrad kunnat fastställas
  • Bevisbörda
  • Hepatit
  • Kumulation vid invaliditetsgradering
  • Samordning av ideell ersättning
  • Sterilitet
  • Synförlust
  • Anspänning i arbete
  • Anspänning i daglig livsföring
  • Omprövning enligt 5:5 SkL efter NJA 2008 s. 1217
  • Omprövning enligt 5:5 SkL före NJA 2008 s. 1217
  • Omprövning under pågående skadereglering
  • Preskription
  • Skada till följd av trafik
2018

Anhörigersättning/ersättning till närstående till följd av dödsfall

  • 1-2018 Styvbror har ansetts berättigad till ersättning för sveda och värk till följd av nära anhörigs död. Styvbröderna hade delat hushållsgemenskap i flera år och hade en gemensam bostad på familjens gård, var nästan jämnåriga, gick i samma skola och hade gemensamma vänner och fritidsintressen.

2017

Förlust av underhåll

  • 1-2017 En efterlevande har inte ansetts ha rätt till ersättning för förlust av underhåll efter den avlidne när de var sammanboende med hushållsgemenskap sedan ett halvår då olyckan inträffade, men hade skilt sig strax före olyckan.

Omprövning

  • 2-2017 En fråga kan prövas på nytt om det har tillkommit en ny omständighet av betydelse för bedömningen och skaderegleringen hos försäkringsbolaget fortfarande pågår.

Inkomstförlust

  • 3-2017 För rätt till ersättning för försenat utträde i förvärvslivet ska det finnas en skadebetingad oförmåga till studier vid en yrkesinriktad utbildning. Det ankommer på den skadade att visa att det är klart mer sannolikt att studieoförmågan och förseningen beror på trafikolyckan än att de har andra orsaker. Vidare ankommer det på den skadade att göra sannolikt att han som oskadad skulle ha slutfört studierna i tid och börjat förvärvsarbeta.

Särskilda olägenheter (skadefall som inträffat efter 2002)

  • 4-2017 En skadelidande med en partiell tetrapares med följdproblematik samt posttraumatiskt symtom (81 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått i arbete som sjuksköterska på halvtid har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 5 000 kr per år.

2016

Kostnader

  • 1-2016 Principen är även tillämplig i fråga om ersättning för kostnader där det före trafikolyckan fanns en sjukdomsbild men inga kostnader.

2015

Inkomstförlust

  • 1-2015 En 15 år gammal flicka skadades i en trafikolycka. Hennes skador medförde arbetsoförmåga. Vid tidigare prövning i nämnden har hennes inkomst som oskadad beräknats utifrån antagandet att hon skulle ha arbetat i samma yrke som sin mor och syster. Vid en ny prövning har nämnden funnit att en schablonmässig bedömning bör göras av inkomstunderlaget och att detta bör motsvara medianlönen för den heltidsarbetande befolkningen.

  • 2-2015 Fråga om utbyte av livränta mot engångsbelopp.

  • 3-2015 Fråga om ersättning för förlust av skolår.

Omprövning

  • 4-2015 NNs arbetsförmåga hade ökat från halv till hel. Nämnden fann att dessa förändringar var så väsentliga att det framstod som stötande att livränta skulle utbetalas med oförändrat belopp. Bolaget hade därför rätt till omprövning.

Anhörigersättning/ersättning till närstående till följd av dödsfall

  • 5-2015 Fråga om ersättning för psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) till följd av nära anhörigs död.

2014

Jämkning

  • 1-2014 Vid trafikolyckan hade den skadade en så hög alkoholkoncentration i blodet att han sedermera dömdes för grovt rattfylleri. Nämnden fann att utgångspunkten i ett sådant fall bör vara att den skadade får anses ha orsakat olyckan genom vårdslöshet om inte omständigheterna tyder på att det finns någon annan orsak till olyckan. Några sådana omständigheter hade inte framkommit. Eftersom den skadade sålunda själv ansågs ha medverkat till sina skador genom vårdslöshet samt gjort sig skyldig till grovt rattfylleri fann nämnden att ersättningen i enlighet med nämndens praxis borde jämkas till hälften.

Lyte och (bestående) men

  • 2-2014 Ersättning för ideell skada har utgått ur den norska arbetsskadeförsäkringen med anledning av en trafikolycka. Denna ersättning har samordnats med ersättningen för ideell skada ur trafikförsäkringen.

Inkomstförlust

  • 3-2014 Ett förtida uttag av tjänstepension som görs på grund av en trafikskada ska inte samordnas vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust.

Preskription

  • 4-2014 Nämnden har ansett att inkomstförlust på grund av en trafikskada vanligen inte uppkommer vid ett enstaka tillfälle utan löpande i takt med att löneutbetalningar minskar eller uteblir och vidare, att den skadelidandes fordran på ersättning för inkomstförlusten på motsvarande sätt får anses uppkomma löpande. Att vissa ersättningskrav har preskriberats vid en viss tidpunkt hindrar alltså inte att den skadelidande kan ha rätt till ersättning för förluster som uppkommer efter den tidpunkten.

2013

Jämkning

  • 1-2013 Nämnden har ansett att den skadades handlande vid olyckstillfället innefattat ett medvetet risktagande i förhållande till den egna hälsan och att han sålunda genom grov vårdslöshet medverkat till den egna personskadan. Vid sådant förhållande har nämnden bedömt att trafikskadeersättningen bör jämkas till hälften.

  • 2-2013 Även med beaktande av att en älg kunde ha förekommit i anslutning till trafikolyckan fann nämnden att den skadades framförande av fordonet utgjort en påtaglig fara för trafiksäkerheten i förhållande till såväl risken för att trafikolycka skulle inträffa som de påräkneliga konsekvenserna av en olycka. Då den skadade vid olyckan även gjort sig skyldig till rattfylleri av normalgraden fann nämnden att ersättningen ur trafikförsäkringen enligt praxis borde jämkas till två tredjedelar.

2012

Lyte och (bestående) men

  • 1-2012 En man ådrog sig en fraktur i vänster armbåge vid en trafikolycka. Han hade redan före olyckan drabbats av en cancertumör i samma armbåge. Det har ansetts att försäkringsbolaget har bevisbördan – utan bevislättnad – för sitt påstående att han på grund av sin cancersjukdom skulle ha drabbats av frakturen även trafikolyckan förutan.

2011

Inkomstförlust

  • 1-2011 Fråga om kvittning vid beräkning av pensionsförlust. Det har ansetts att det inte är rimligt att ett överskott i fråga om tjänstepension får kvittas mot förlust av allmän pension.

Omprövning

  • 2-2011 När väsentlighetskriteriet är uppfyllt för visst år har det ansetts att rätt till omprövning enligt 5 kap 5 § skadeståndslagen föreligger för det året och följande år.

Inkomstförlust

  • 3-2011 Fråga om ersättning för inkomstförlust till en skadad som skadade sig allvarligt som 18-åring (s.k. ungdomsskada) – eftergymnasial utbildning. En 18-åring skadade sig allvarligt i en trafikolycka i juli 2003. Hon ådrog sig en hjärnskada med talsvårigheter och epilepsi. Invaliditetsgraden har bestämts till 80 procent. Det har ansetts att hennes inkomstförluster bör beräknas utifrån Statistiska Centralbyråns (SCB) uppgifter om medianlön för den heltidsarbetande befolkningen på arbetsmarknaden som har eftergymnasial utbildning.

  • 4-2011 Fråga om ersättning för inkomstförlust till en skadad som skadade sig allvarligt som 17-åring (s.k. ungdomsskada) – icke eftergymnasial utbildning. En 17-åring skadade sig i en trafikolycka i april 2001. Han ådrog sig bl.a. en hjärnskada. Invaliditetsgraden har bestämts till 22 procent. Det har ansetts att hans inkomstförluster bör beräknas utifrån Statistiska Centralbyråns (SCB) uppgifter om medianlön för den heltidsarbetande befolkningen på arbetsmarknaden som inte har eftergymnasial utbildning.

2010

Särskilda olägenheter (skadefall som inträffat efter 2002)

  • 10-2010 Vid en trafikolycka i oktober 2005 ådrog sig NN en fraktur mellan halskota C 5 och C 6, vilken medförde en komplett spastisk tetraplegi. Den medicinska invaliditeten bedömdes till 95 procent. När trafikolyckan inträffade studerade NN sista året på gymnasiet. Efter olyckan avslutade han sina gymnasiestudier ett år för sent och studerade därefter enstaka ämnen på högskola. Därefter har han efter arbetsprövning erhållit en lönebidragsanställning på halvtid. Han har ett kontorsarbete. Han har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 4 500 kr per år.

  • 11-2010 En man med en ryggmärgsskada (78 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått till sitt arbete som grävmaskinist 75 procent av heltid, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 5 000 kr per år.

Anhörigersättning/ersättning till närstående till följd av dödsfall

  • 12-2010 Vuxna barn har inte ansetts berättigade till ersättning för psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) till följd av faderns död som inträffade ca ett år efter trafikolyckan.

  • 3-2010 Föräldrar och bror till en livshotande skadad dotter respektive syster har inte ansetts berättigade till ersättning för psykiskt lidande av övergående natur enligt 5 kap. 2 § 3 p. skadeståndslagen.

Inkomstförlust

  • 4-2010 Vid en trafikolycka i januari 2001 ådrog sig NN en nackskada. Den medicinska invaliditeten bedömdes till tio procent. NN beviljades en fjärdedels sjukersättning på grund av nackbesvären efter trafikolyckan. I juli 2007 drabbades NN av en stroke. Därefter beviljades SN hel sjukersättning. Nämnden har bedömt att NN på grund av sina besvär efter trafikolyckan är varaktigt arbetsoförmögen till en fjärdedel. Den efterföljande stroke som NN drabbats av påverkar inte NN:s rätt till ersättning från trafikförsäkringen avseende den skadebetingade delen av arbetsoförmågan. Nämnden har därför funnit att ersättning för inkomstförlust bör lämnas utifrån förutsättningen att en fjärdedel av NN:s arbetsoförmåga har orsakats av trafikolyckan. Jfr Högsta domstolens avgörande den 17 mars 2009 i mål nr Ö 4870-06 (NJA 2009 s 104).

  • 5-2010 Vid en trafikolycka i december 2002 ådrog sig NN frakturer i båda fötterna. Den medicinska invaliditeten bedömdes till tio procent. NN beviljades halv sjukersättning på grund av fotfrakturerna. Sedan tidigare har NN en njursjukdom som medfört att NN genomgått tre njurtransplantationer före trafikolyckan. År 2006 försämrades njursjukdomen. Därefter beviljades NN tre fjärdedels sjukersättning. Det har ansetts att den princip som Högsta domstolen slagit fast i rättsfallet NJA 2009 s 104 också är tillämplig när den skadade har en sjukdom som fanns före trafikolyckan men då inte förorsakat någon arbetsoförmåga.

  • 6-2010 Besvär efter en trafikolycka har medfört endast en halv varaktig nedsättning av arbetsförmågan medan resterande nedsättning av arbetsförmågan har orsakats av icke skadebetingade sjukdomar.

Kostnader

  • 7-2010 Det har ansetts att den princip som Högsta domstolen slagit fast i avgörandet NJA 2009 s 104 också är tillämplig i fråga om merkostnader till följd av en trafikskada.

Inkomstförlust

  • 8-2010 En 9-årig pojke skadade sig allvarligt vid en trafikolycka i augusti 1994. Han ådrog sig en traumatisk hjärnskada med epilepsi och synnedsättning. Det har ansetts att hans inkomstförluster bör beräknas utifrån Statistiska Centralbyråns (SCB) uppgifter om medianlön för den heltidsarbetande befolkningen på arbetsmarknaden, dvs. den inkluderar både de som endast har gymnasial utbildning och de som har eftergymnasial utbildning. SCB:s statistik avser medianlönen för 2008. Det har vidare ansetts att ersättning för inkomstförlust bör beräknas utifrån en s.k. trappstegsmodell. Eftersom statistik inte finns tillgänglig för åren före 2008 har det ansetts att löneökningen inom respektive åldersgrupp bör motsvara tre procent per år. Samma löneökning har ansetts tillämplig för åren efter 2008.

Särskilda olägenheter (skadefall som inträffat efter 2002)

  • 9-2010 En högerhänt man med en slitskada på nervflätan i höger arm (19 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått till sitt arbete som elektriker på heltid, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 2 000 kr per år.

2009

Omprövning

  • 1-2009 Efter slutprövning av NNs skadeärende under 1995, då 25 procents arbetsoförmåga förelåg pga. en trafikolycka som NN hade råkat ut för, försämrades hans medicinska tillstånd så att han efterhand blev helt arbetsoförmögen. Vid nu aktuell prövning bedömdes alltjämt endast 25 procent av arbetsoförmågan vara hänförlig till trafikolyckan. Frågan var om hans ekonomiska förhållanden, mellan slutprövningstidpunkten och nu aktuell prövningstidpunkt, hade ändrats så väsentligt att rätt till omprövning enligt 5 kap 5 § skadeståndslagen förelåg. Vid bedömningen av denna fråga gjordes en kalkyl med utgångspunkt i ett 25-procentigt inkomstunderlag med samordning av ¼ sjukersättning jämte ersättning från AFA. Med hänvisning till Högsta domstolens avgörande den 30 december 2008 i mål T 2038-07 bedömde nämnden att förutsättningar för omprövning förelåg för de år då hans samordningsförmåner understeg 90 procent av inkomstunderlaget. NN är född 1958.

  • 2-2009 Efter slutprövning av NN:s skadeärende under 1999, då hon var fullt arbetsför, förändrades hennes arbetsförmåga och hon blev arbetsoförmögen till tre fjärdedelar. Hon beviljades sedermera sjukersättning i samma omfattning. Nämnden bedömde att en fjärdedel av arbetsoförmågan och den beviljade sjukersättningen var hänförlig till trafikolyckan. Högsta domstolen har den 30 december 2008 i mål T 2443-07 uttalat att en förändring av arbetsförmågan från halv till hel arbetsoförmåga utgör en sådan väsentlig medicinsk förändring som ger rätt till omprövning. Nämnden fann att även en förändring av arbetsförmågan med en fjärdedel utgjorde en sådan väsentlig medicinsk förändring som gav rätt till omprövning.

2008

Lyte och (bestående) men

  • 1-2008 Vid en trafikolycka den 4 februari 2004 skadades NN samt avled därefter den 5 augusti 2006 på grund av andra orsaker än trafikskadan. Nämnden har ansett att ersättningen för lyte och bestående men bör bestämmas med utgångspunkt i den skada som NN faktiskt kom att uppleva under sin livstid.

Särskilda olägenheter (skadefall som inträffat efter 2002)

  • 2-2008 En chaufför, med svåra benskador samt nervsmärtor i båda benen (30 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått i sitt gamla fysiskt mycket belastande arbete på heltid, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 2000 kr per år.

  • 3-2008 En kvinna med ryggmärgsskada samt fingerfraktur (90 procents invaliditet), som efter trafikolyckan arbetar halvtid som ridinstruktör, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 3 500 kr per år.

  • 4-2008 En man med hjärnkontusion (40 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått till sitt arbete på halvtid som vice verkställande direktör, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 1 500 kr per år.

2007

Jämkning

  • 10-2007 Nämnden har ansett att trafikskadeersättningen till förare som dömts för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik bör jämkas till en tredjedel.

Särskilda olägenheter (skadefall som inträffat efter 2002)

  • 11-2007 En maskinförare, med skallskada (43 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått till sitt gamla fysiskt mycket belastande arbete på heltid, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 3 000 kr per år.

Olägenheter (skadefall som inträffat före 2002)

  • 1-2007 Nämnden har ansett att en svårt skadad 28-årig man (95 procents invaliditet) med förlamning från axlarna och ner är berättigad till ersättning för olägenheter i daglig livsföring med 30 000 kr per år.

Särskilda olägenheter (skadefall som inträffat efter 2002)

  • 12-2007 En servicemontör med amputerad vänster arm (58 procents invaliditet) som efter trafikolyckan arbetar 25 procent av heltid med till skadan anpassade administrativa arbetsuppgifter har inte ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete.

Anhörigersättning/ersättning till närstående till följd av dödsfall

  • 13-2007 Vid en trafikolycka 2003 omkom maken och den efterlevande makan åsamkades egen fysisk skada. Nämnden har ansett att hon bör få ersättning för sveda och värk för psykiskt lidande till följd av makens frånfälle med 25 000 kr och härutöver ersättning för sveda och värk avseende sin egna fysiska skada.

Olägenheter (skadefall som inträffat före 2002)

  • 2-2007 Nämnden har ansett att en ryggmärgsskadad man med 92 procents invaliditet som efter trafikolyckan är rullstolsbunden samt beroende av personliga assistenter under sin vakna tid är berättigad till ersättning för olägenheter i daglig livsföring med 30 000 kr per år.

Lyte och (bestående) men

  • 5-2007 En synskada som har bedömts medföra 60 procents invaliditet har ansetts så betydande att ersättning bör lämnas med en kvotdel av ersättningsbeloppet vid total synförlust 672 000 kr. Invaliditeten uppgår enligt 1996 års invaliditetstabellverk till 68 procent vid total synförlust. Sålunda har ersättningen bestämts till 60/68-delar av det angivna beloppet, dvs. till 593 000 kr (åldersreducering inte aktuell).

Jämkning

  • 6-2007 Nämnden har ansett att trafikskadeersättning till förare som gjort sig skyldig till rattfylleri (0,55 promille i blodet) inte bör jämkas då de närmare omständigheterna i samband med olyckan inte var klarlagda och det därför inte var visat att denne hade medverkat till sina personskador genom vårdslöshet.

  • 7-2007 Nämnden har ansett att trafikskadeersättning till förare som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri (1,31 promille i blodet) bör jämkas till hälften då utredningen visat att denne efter färd i hög hastighet somnat till och därigenom medverkat till sina personskador genom vårdslöshet.

  • 9-2007 Nämnden fann att bolaget inte förmått styrka att den skadade framfört bilen vid den aktuella trafikolyckan. Den skadade kunde därför inte anses ha gjort sig skyldig till vare sig rattfylleri eller vårdslöshet. Vid dessa förhållanden saknas förutsättningar för att jämka trafikskadeersättningen.

2006

Anhörigersättning/ersättning till närstående till följd av dödsfall

  • 1-2006 Dödsbos krav på ideell ersättning har bifallits av nämnden avseende ersättning för sveda och värk, eftersom skadeanmälan inkommit före dödsfallet samt att skaderegleringsprocessen kan anses ha påbörjats före dödsfallet. Trafikskadan inträffade efter den 1 januari 2002.

Särskilda olägenheter (skadefall som inträffat efter 2002)

  • 2-2006 En, efter en trafikolycka, halvtidsarbetande lantbrukare med amputerad vänsterarm (46 procents invaliditet) har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i förvärvsarbete med 1 500 kr per år.

Förlust av underhåll

  • 3-2006 I underhållsärenden bör ersättning från privata periodiskt utgående pensionsförsäkringar där den avlidne eller den efterlevande själv har erlagt premier inte medtas vid beräkningen av underhållsersättningens storlek, avseende såväl beräkning av familjeinkomst som beräkning av samordningsförmåner.

2005

Jämkning

  • 1-2005 Trafikskadeersättning till en skadad som till följd av händelserna vid trafikolyckan dömts för olovlig körning, tillgrepp av fortskaffningsmedel, grov vårdslöshet i trafik samt för vållande till kroppsskada, har med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter bedömts böra jämkas till noll då det skulle framstå som stötande om ideell ersättning skulle utgå ur trafikförsäkringen. Nämnden noterade därvid att den skadade vid trafikolyckan ådragit sig en, som det framstod, mindre svår skada.

Särskilda olägenheter (skadefall som inträffat efter 2002)

  • 2-2005 En heltidsarbetande barnanestesiläkare - som utöver sin heltidstjänst har obligatorisk jourtjänstgöring - med fem procents invaliditet efter en underbensfraktur har inte ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i form av anspänning i arbete.

Anhörigersättning/ersättning till närstående till följd av dödsfall

  • 3-2005 Vuxna styvbarn, som vid tidpunkten för olyckan hade egna boenden, har ansetts stå sin avlidne styvfader särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning. Styvbarnen var tre och ett halvt år respektive drygt ett år gamla när styvfadern flyttade hem till dem. Deras biologiska fader hade avlidit när de var små.

Omprövning

  • 4-2005 I omprövningsärenden bör först undersökas/utredas om det skett en förändring av den skadades löneutveckling, varvid denna ska bedömas separat för varje år. Härefter ska väsentlighetsrekvisitet bedömas.

2004

Anhörigersättning/ersättning till närstående till följd av dödsfall

  • 1-2004 Moderns son avled i samband med en trafikolycka. Moderns sambo som haft hushållsgemenskap med den avlidne under tre år före olyckan har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 2-2004 Hemmaboende dotter avled i samband med en trafikolycka. Föräldrarna och hemmaboende syskon yrkade ersättning för sveda och värk till följd av dödsfallet med ett högre belopp än det som bolaget hade betalat ut, d.v.s. 25 000 kr till var och en. Mot bakgrund av Högsta domstolens dom från den 4 februari 2004 (mål nr T 453-03) i fråga om bestämmande av ersättning för personskada som till följd av dödsfall åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära samt utredningen i ärendet har den av bolaget lämnade ersättningen ansetts skälig.

  • 3-2004 Broder som i vuxen ålder inte haft hushållsgemenskap med sin avlidne bror har med hänsyn till den mycket nära och speciella relation bröderna hade innan trafikolyckan - ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

2003

Inkomstförlust

  • 10-2003 Nämnden har ansett att värdet av den bilförmån som den skadade förlorar på grund av skadan bör räknas in i den inkomst som den skadade skulle ha kunnat uppbära om han inte hade skadats. Bilförmånen ansågs i detta fall vara ett lönetillskott.

Omprövning

  • 11-2003 En skadad, vars skadeärende hade slutreglerats då hon var i arbete på heltid, blev sedermera helt förtidspensionerad. Denna förändring av hennes förhållanden har nämnden ansett utgöra en sådan väsentlig förändring som förutsätts i 5 kap 5 § skadeståndslagen för rätt till omprövning och detta trots att försämringen av hennes arbetsförmåga inte medförde någon stor inkomstminskning procentuellt sett.

Anhörigersättning/ersättning till närstående till följd av dödsfall

  • 1-2003 Fadern till minderåriga barn avled i samband med en trafikolycka. Barnen var mantalsskrivna hos modern. Föräldrarna – som separerat innan trafikolyckan - hade gemensam vårdnad om barnen som bodde varannan vecka hos fadern och varannan vecka hos modern. Barnen har ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning. Modern, den avlidnes f.d. sambo, har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 2-2003 Broder som i vuxen ålder inte har haft hushållsgemenskap med den avlidne har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 3-2003 Broder som i vuxen ålder inte har haft hushållsgemenskap med den avlidne har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 4-2003 Make och tillika fader till vuxna döttrar avled i samband med en trafikolycka. Makan bodde vid tidpunkten för olyckan tillsammans med den avlidne medan döttrarna hade eget boende. Den avlidnes maka och döttrarna har ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 5-2003 Fadern till minderåriga barn avled i samband med en trafikolycka. Barnen bodde efter skilsmässa hos modern men fadern hade regelbundet umgänge med dem. Barnen har ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning. Den avlidnes f.d. hustru har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 6-2003 Vuxen son som avled i samband med en trafikolycka efterlämnade bl.a. sin fader. Den avlidne hade eget boende sedan ca 10 år. Fadern har ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 7-2003 Styvsyster som i vuxen ålder inte haft hushållsgemenskap med den avlidne har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 8-2003 Broder som i vuxen ålder inte haft hushållsgemenskap med den avlidne har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 9-2003 Tvillingsyster, som vid tidpunkten för olyckan inte hade någon annan hushållsgemenskap med den avlidna än i ett gemensamt fritidshus under somrar och helger, har ansetts stå den avlidna särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

2002

Lyte och (bestående) men

  • 1-2002 Oförmåga att bli gravid på naturlig väg på grund av skadebesvären har i ersättningshänseende jämställts med sterilitet trots att kvinnan har fött två barn med hjälp av fertilitetsbehandlingar. Genom ersättningen för lyte och men (steriliteten) har hon ansetts kompenserad för kostnaderna för behandlingarna.

2000

Olägenheter (skadefall som inträffat före 2002)

  • 1-2000 En skadad med 13 procents invaliditet efter en whiplashskada har bedömts böra erhålla ersättning för anspänning i arbete som målare med 6 000 kr om året.

Omprövning

  • 2-2000 Väsentligt ändrade förhållanden medförande rätt till omprövning har ansetts föreligga då - efter det att slutlig prövning hade skett – den skadades löneutveckling som oskadad och en minskning i den förtidspension som han som skadad uppbar sammantaget hade förändrats i betydande mån.

Olägenheter (skadefall som inträffat före 2002)

  • 3-2000 En deltidsarbetande skadad med 90 procents invaliditet efter en fraktur i bröstryggen, medförande förlamning från strax ovanför naveln och nedåt, har ansetts berättigad till maximal ersättning för anspänning i arbete, d.v.s. i nivå IV enligt nämndens ersättningsnivåer.

Inkomstförlust

  • 4-2000 Nämnden har ansett att en del av en utgående livränta bör kunna bytas ut mot ett kapitaliserat engångsbelopp. Detta för att göra det möjligt för en skadad att permanent bosätta sig utomlands.

1999

Förlust av underhåll

  • 2-1999 Högskolestuderande efterlevande dotter. I ett dödsfallsärende har nämnden förordat att en efterlevande högskolestuderande dotter ska erhålla ersättning för förlust av underhåll med ett skäligen beräknat belopp om 18 000 kr om året så länge hon bedriver högskolestudier, dock längst under fyra års tid. Det ansågs utrett att den avlidne fram till dödsfallet bidragit till dotterns försörjning och haft för avsikt att göra detta tills högskolestudierna avslutats.

Omprövning

  • 3-1999 Efter slutlig prövning i nämnden av frågan om ersättning för inkomstförlust samt slutreglering har det visat sig att den skadade som oskadad hade kunnat påräkna en, vid det slutliga prövningstillfället, inte förutsebar karriär innebärande betydligt högre lön än vad som hade antagits. Nämnden har mot bakgrund härav ansett sådana väsentligt ändrade förhållanden föreligga att den skadade har rätt till omprövning av frågan om ersättning för inkomstförlust.

Inkomstförlust

  • 4-1999 Nämnden har bedömt att icke skadebetingade besvär (vilka fanns före olyckan och hade orsakat sjukskrivningar) och besvär till följd av olyckan till hälften vardera samverkade till den skadades arbetsoförmåga. Mot den bakgrunden förordade nämnden att ersättning för hälften av faktiskt uppkommen inkomstförlust skulle lämnas.

1997

Lyte och (bestående) men

  • 2-1997 Vid bestämmande av ersättningen för lyte och men har nämnden bedömt att invaliditetsgraden inte ska reduceras genom kumulation med den före trafikolyckan föreliggande invaliditeten.

Jämkning

  • 4-1997 Trafikskadeersättning till en skadad, som dömts för vållande till annans död (grovt brott), grov vårdslöshet i trafik samt grovt rattfylleri, har med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter bedömts böra jämkas till noll då det skulle framstå som stötande om ideell ersättning skulle utgå ur trafikförsäkringen.

Anhörigersättning/ersättning till närstående till följd av dödsfall

  • 5-1997 Skadestånd för psykisk chock och psykiska besvär till en kvinna som åsamkades skador vid trafikolycka där hennes dotter omkom.

1996

Omprövning

  • 1-1996 Ändring av samordningsförmån har ansetts kunna ge rätt till omprövning av ersättning för inkomstförlust enligt 5 kap. 5 § skadeståndslagen.

Preskription

  • 2-1996 Möjlighet att åberopa specialpreskription har inte ansetts föreligga när bolaget medgett ersättningsskyldighet.

  • 3-1996 Fråga om utgångspunkten för den treåriga preskriptionsfristen enligt 28 § trafikskadelagen.

1993

Skada till följd av trafik

  • 2-1993 Fråga om en skada kan anses ha uppkommit i följd av trafik när den skadade halkade utanför bilen.

1992

Omprövning

  • 1-1992 Fråga om väsentligt ändrade medicinska förhållanden kan anses ha inträtt.

1991

Jämkning

  • 1-1991 Vid uppsåtlig medverkan till personskadan har nämnden, med beaktande av vad som framkommit beträffande den skadades personliga förhållanden såväl före som efter trafikskadan samt allmänt sociala hänsyn, funnit att jämkningen skäligen bör stanna vid till hälften.

Omprövning

  • 3-1991 Efter en slutuppgörelse – i enlighet med nämndens yttrande – i fråga om bl a en neurologisk skadad, där vid invaliditetsbedömningen en viss risk för framtida epileptiska anfall hade beaktats, uppkom frågan om den skadade kunde anses berättigad till ersättning för sveda och värk på grund av skador som han kom att ådra sig i anslutning till ett sådant befarat framtida epileptiskt anfall. Enligt nämndens mening hade skadorna, som var relativt allvarliga, inte rimligen kunnat förutses vid den första prövningen. Nämnden ansåg, mot den bakgrunden, att det var fråga om nya skador, som hade sitt upphov i trafikolyckan och förordade att ersättning för sveda och värk skulle lämnas.

Lyte och (bestående) men

  • 5-1991 Ersättning har utgått utöver tabellbeloppen pga. risk för att utveckla leverviros.

1990

Omprövning

  • 1-1990 Rätt till omprövning av livränta i sänkande riktning har inte ansetts föreligga då sjukbidrag/förtidspension sedermera beviljats den skadade på grund av annan orsak än trafikolyckan.

1988

Förlust av underhåll

  • 5-1988 Underhållsersättning efter en avliden man har bedömts böra utgå till mannens sambos eget barn, vars biologiske far regelbundet betalar underhållsbidrag för barnet.

Kostnader

  • 6-1988 En förälder som avstått från förvärvsarbete för att vårda sitt mycket svårt skadade barn har fått vidkännas en inkomstförlust på 9 000 kr för år. Denna förlust har ansetts utgöra sådana vårdkostnader för barnet som bör täckas genom ersättning ur trafikförsäkringen

1985

Jämkning

  • 10-1985 Inkomst- och pensionsförlust. Nämnden ansåg att skadad – oavsett jämkningsgraden – bör vara tillförsäkrad sådan inkomstnivå att den verkliga inkomsten (inkomsten av eget arbete och förmånerna från det allmänna m.m.) tillsammans med ersättningen från trafikförsäkringen inte kommer att understiga 90 procent av inkomstunderlaget som oskadad såvitt avser inkomst upp till 7,5 prisbasbelopp.

Förlust av underhåll

  • 6-1985 Underhållsbehovet för barn till efterlevande make men inte till den avlidna har beräknats på samma sätt som för barn som förlorat en förälder och vårdas av den efterlevande. Jämkning

1983

Inkomstförlust

  • 6-1983 En vid olyckan arbetslös man med långvariga psykiska besvär gick i anledning av olyckan, som inte medförde någon medicinsk invaliditet, miste om en anställning. Nämnden bedömde att trafikolyckan medförde inkomstförluster under en begränsad tid efter den akuta sjuktiden.

Jämkning

  • 7-1983 Ersättning till skadad, som varit dömd för rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada (grovt brott), har bedömts jämkas.

Inkomstförlust

  • 8-1983 Ersättning för inkomstförlust har i särskilt fall efter viss tid inte förordats.

  • 9-1983 Den skadade slutade på eget initiativ en bankanställning för universitetsstudier. Studierna bedömdes inte mer lämpliga än arbetet vid olyckan och andra möjligheter hade inte uteslutits. Hon fick ett skäligt belopp under två och ett halvt års studier.

1982

Inkomstförlust

  • 13-1982 Skälig ersättning utgick under tre års studier (kommunal vuxenskola åk 7-9 och gymnasium men inte högskola) som ett omskolningsbidrag.

  • 6-1982 Den skadade hävdade att flytt utomlands och ett varmare klimat lindrade besvären efter olyckan och att inkomstförluster uppkom till följd därav. Nämnden bedömde att det fanns en inkomstförlust motsvarande skillnaden mellan vad den skadade skulle ha tjänat som oskadad i Sverige och hans inkomst i Nya Zeeland.

Kostnader

  • 9-1982 Ersättning till kvinna, vars båda underben amputerats på grund av trafikskada, har ansetts berättigad till 70 000 kr för handikappanpassning av bostad.

1981

Inkomstförlust

  • 4-1981 30 000 kr har lämnats för försenat utträde i arbetslivet.

1980

Förlust av underhåll

  • 10-1980 Angående ersättning till fosterhemsplacerat barn. Barnets behov av underhåll ansågs tillgodosett genom fosterlönens omkostnadsdel samt ATP-pension och räntor.

Inkomstförlust

  • 12-1980 Efter olyckan blev den skadade arbetsoförmögen och beviljades helt sjukbidrag efter fem år. Nämnden bedömde trots konkurrerande psykiska besvär att hela arbetsoförmågan var skadebetingad.

  • 3-1980 Ersättning för inkomstförlust för förfluten tid bör beräknas separat för varje kalenderår.

  • 7-1980 Hela inkomstförlusten efter olyckan bedömdes skadebetingad trots vissa besvär före olyckan.

1979

Inkomstförlust

  • 11-1979 Nämnden beaktade att besvär före olyckan inte hade medfört någon arbetsoförmåga och ansåg att olyckan ensamt förklarade arbetsoförmågan.

  • 12-1979 Fråga om fri bil och bilersättning. Ersättningen ansågs vara en inkomstersättning och inte en kostnadsersättning.

Jämkning

  • 13-1979 Nämnden fann att den skadade medverkat till olyckan genom att köra vårdslöst och gjort sig skyldig till rattonykterhet. Ersättningen skulle därför jämkas.

  • 14-1979 Nämnden fann att den skadade medverkat till olyckan genom att köra vårdslöst och gjort sig skyldig till rattonykterhet. Ersättningen skulle därför jämkas.

  • 15-1979 Nämnden har bedömt att ersättningen inte skulle jämkas då den skadade gjort sig skyldig till rattonykterhet inte ansetts medverkat till skadan genom vårdslöshet

Inkomstförlust

  • 16-1979 Omskolning vid gymnasium och universitet bedömdes till hälften skadebetingad och till hälften föranledd av besvär som fanns före olyckan.

Jämkning

  • 18-1979 Nämnden fann att ersättningen till de efterlevande ej borde jämkas då den skadades självmord inte föranletts av någon önskan om att därigenom bereda de efterlevande ekonomisk vinning.

  • 19-1979 Nämnden fann att den skadade medverkat till olyckan genom att köra vårdslöst och gjort sig skyldig till rattonykterhet. Ersättningen skulle därför jämkas.

Inkomstförlust

  • 20-1979 Efter trafikolyckan var den skadade av halvtidsarbete under tio år. Därefter blev hon försämrad och hel arbetsoförmåga uppkom. Besvär fanns före olyckan men ingen arbetsoförmåga. Nämnden bedömde att hela arbetsoförmågan var skadebetingad.

Jämkning

  • 22-1979 Nämnden har bedömt att ersättningen inte skulle jämkas då den skadade gjort sig skyldig till rattonykterhet inte ansetts medverakt till skadan genom vårdslöshet.

Skada till följd av trafik

  • 23-1979 Fråga om ett dödsfall har uppkommit till följd av trafik med motordrivet fordon.

Kostnader

  • 8-1979 Merkostnader för läkarbehandling utomlands ansågs inte skulle utgå då möjligheterna till liknande behandling befunnits vara lika goda i Sverige.

Inkomstförlust

  • 9-1979 Före olyckan fanns vissa besvär men ingen arbetsoförmåga. Efter trafikolyckan var den skadade omväxlande sjukskriven och blev helt arbetsoförmögen efter sex år. Nämnden bedömde att en tredjedel av inkomstförlusten kunde härledas från trafikolyckan.

1978

Inkomstförlust

  • 1-1978 Avräkning från inkomstunderlag av sjukbidrag eller förtidspension som den skadade är berättigad till men som han avstått från att ansöka om (5 kap. 3 § skadeståndslagen).

  • 2-1978 Avräkning av AGS-ersättning i fall då annan sjukdom förelåg redan före trafikolyckan.

  • 5-1978 Nämnden beaktade besvär som fanns före olyckan vilka inte medfört någon arbetsoförmåga och ansåg att olyckan ensamt förklarade arbetsoförmågan.

1977

Inkomstförlust

  • 38-1977 Nämnden beaktade besvär som fanns före olyckan vilka inte medfört någon arbetsoförmåga och ansåg inte att olyckan ensamt förklarade arbetsoförmågan. Den skadade fick en skälig ersättning för inkomstförlust.

1976

Inkomstförlust

  • 28-1976 Beräkning av livränta för inkomstförlust vid samordning med skattefri ersättning från avtalsgruppförsäkringen (AGS).

Anhörigersättning/ersättning till närstående till följd av dödsfall

  • 1-2006 Dödsbos krav på ideell ersättning har bifallits av nämnden avseende ersättning för sveda och värk, eftersom skadeanmälan inkommit före dödsfallet samt att skaderegleringsprocessen kan anses ha påbörjats före dödsfallet. Trafikskadan inträffade efter den 1 januari 2002.

  • 5-1997 Skadestånd för psykisk chock och psykiska besvär till en kvinna som åsamkades skador vid trafikolycka där hennes dotter omkom.

  • 1-2003 Fadern till minderåriga barn avled i samband med en trafikolycka. Barnen var mantalsskrivna hos modern. Föräldrarna – som separerat innan trafikolyckan - hade gemensam vårdnad om barnen som bodde varannan vecka hos fadern och varannan vecka hos modern. Barnen har ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning. Modern, den avlidnes f.d. sambo, har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 2-2003 Broder som i vuxen ålder inte har haft hushållsgemenskap med den avlidne har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 3-2003 Broder som i vuxen ålder inte har haft hushållsgemenskap med den avlidne har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 4-2003 Make och tillika fader till vuxna döttrar avled i samband med en trafikolycka. Makan bodde vid tidpunkten för olyckan tillsammans med den avlidne medan döttrarna hade eget boende. Den avlidnes maka och döttrarna har ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 5-2003 Fadern till minderåriga barn avled i samband med en trafikolycka. Barnen bodde efter skilsmässa hos modern men fadern hade regelbundet umgänge med dem. Barnen har ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning. Den avlidnes f.d. hustru har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 6-2003 Vuxen son som avled i samband med en trafikolycka efterlämnade bl.a. sin fader. Den avlidne hade eget boende sedan ca 10 år. Fadern har ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 7-2003 Styvsyster som i vuxen ålder inte haft hushållsgemenskap med den avlidne har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 8-2003 Broder som i vuxen ålder inte haft hushållsgemenskap med den avlidne har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 9-2003 Tvillingsyster, som vid tidpunkten för olyckan inte hade någon annan hushållsgemenskap med den avlidna än i ett gemensamt fritidshus under somrar och helger, har ansetts stå den avlidna särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 1-2004 Moderns son avled i samband med en trafikolycka. Moderns sambo som haft hushållsgemenskap med den avlidne under tre år före olyckan har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 2-2004 Hemmaboende dotter avled i samband med en trafikolycka. Föräldrarna och hemmaboende syskon yrkade ersättning för sveda och värk till följd av dödsfallet med ett högre belopp än det som bolaget hade betalat ut, d.v.s. 25 000 kr till var och en. Mot bakgrund av Högsta domstolens dom från den 4 februari 2004 (mål nr T 453-03) i fråga om bestämmande av ersättning för personskada som till följd av dödsfall åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära samt utredningen i ärendet har den av bolaget lämnade ersättningen ansetts skälig.

  • 3-2004 Broder som i vuxen ålder inte haft hushållsgemenskap med sin avlidne bror har med hänsyn till den mycket nära och speciella relation bröderna hade innan trafikolyckan - ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 3-2005 Vuxna styvbarn, som vid tidpunkten för olyckan hade egna boenden, har ansetts stå sin avlidne styvfader särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning. Styvbarnen var tre och ett halvt år respektive drygt ett år gamla när styvfadern flyttade hem till dem. Deras biologiska fader hade avlidit när de var små.

  • 13-2007 Vid en trafikolycka 2003 omkom maken och den efterlevande makan åsamkades egen fysisk skada. Nämnden har ansett att hon bör få ersättning för sveda och värk för psykiskt lidande till följd av makens frånfälle med 25 000 kr och härutöver ersättning för sveda och värk avseende sin egna fysiska skada.

  • 12-2010 Vuxna barn har inte ansetts berättigade till ersättning för psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) till följd av faderns död som inträffade ca ett år efter trafikolyckan.

  • 3-2010 Föräldrar och bror till en livshotande skadad dotter respektive syster har inte ansetts berättigade till ersättning för psykiskt lidande av övergående natur enligt 5 kap. 2 § 3 p. skadeståndslagen.

  • 1-2018 Styvbror har ansetts berättigad till ersättning för sveda och värk till följd av nära anhörigs död. Styvbröderna hade delat hushållsgemenskap i flera år och hade en gemensam bostad på familjens gård, var nästan jämnåriga, gick i samma skola och hade gemensamma vänner och fritidsintressen.

  • 5-2015 Fråga om ersättning för psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) till följd av nära anhörigs död.

Förlust av underhåll

  • 10-1980 Angående ersättning till fosterhemsplacerat barn. Barnets behov av underhåll ansågs tillgodosett genom fosterlönens omkostnadsdel samt ATP-pension och räntor.

  • 6-1985 Underhållsbehovet för barn till efterlevande make men inte till den avlidna har beräknats på samma sätt som för barn som förlorat en förälder och vårdas av den efterlevande. Jämkning

  • 5-1988 Underhållsersättning efter en avliden man har bedömts böra utgå till mannens sambos eget barn, vars biologiske far regelbundet betalar underhållsbidrag för barnet.

  • 2-1999 Högskolestuderande efterlevande dotter. I ett dödsfallsärende har nämnden förordat att en efterlevande högskolestuderande dotter ska erhålla ersättning för förlust av underhåll med ett skäligen beräknat belopp om 18 000 kr om året så länge hon bedriver högskolestudier, dock längst under fyra års tid. Det ansågs utrett att den avlidne fram till dödsfallet bidragit till dotterns försörjning och haft för avsikt att göra detta tills högskolestudierna avslutats.

  • 1-2017 En efterlevande har inte ansetts ha rätt till ersättning för förlust av underhåll efter den avlidne när de var sammanboende med hushållsgemenskap sedan ett halvår då olyckan inträffade, men hade skilt sig strax före olyckan.

  • 3-2006 I underhållsärenden bör ersättning från privata periodiskt utgående pensionsförsäkringar där den avlidne eller den efterlevande själv har erlagt premier inte medtas vid beräkningen av underhållsersättningens storlek, avseende såväl beräkning av familjeinkomst som beräkning av samordningsförmåner.

Inkomstförlust

  • 28-1976 Beräkning av livränta för inkomstförlust vid samordning med skattefri ersättning från avtalsgruppförsäkringen (AGS).

  • 2-1978 Avräkning av AGS-ersättning i fall då annan sjukdom förelåg redan före trafikolyckan.

  • 8-2010 En 9-årig pojke skadade sig allvarligt vid en trafikolycka i augusti 1994. Han ådrog sig en traumatisk hjärnskada med epilepsi och synnedsättning. Det har ansetts att hans inkomstförluster bör beräknas utifrån Statistiska Centralbyråns (SCB) uppgifter om medianlön för den heltidsarbetande befolkningen på arbetsmarknaden, dvs. den inkluderar både de som endast har gymnasial utbildning och de som har eftergymnasial utbildning. SCB:s statistik avser medianlönen för 2008. Det har vidare ansetts att ersättning för inkomstförlust bör beräknas utifrån en s.k. trappstegsmodell. Eftersom statistik inte finns tillgänglig för åren före 2008 har det ansetts att löneökningen inom respektive åldersgrupp bör motsvara tre procent per år. Samma löneökning har ansetts tillämplig för åren efter 2008.

  • 3-2011 Fråga om ersättning för inkomstförlust till en skadad som skadade sig allvarligt som 18-åring (s.k. ungdomsskada) – eftergymnasial utbildning. En 18-åring skadade sig allvarligt i en trafikolycka i juli 2003. Hon ådrog sig en hjärnskada med talsvårigheter och epilepsi. Invaliditetsgraden har bestämts till 80 procent. Det har ansetts att hennes inkomstförluster bör beräknas utifrån Statistiska Centralbyråns (SCB) uppgifter om medianlön för den heltidsarbetande befolkningen på arbetsmarknaden som har eftergymnasial utbildning.

  • 4-2011 Fråga om ersättning för inkomstförlust till en skadad som skadade sig allvarligt som 17-åring (s.k. ungdomsskada) – icke eftergymnasial utbildning. En 17-åring skadade sig i en trafikolycka i april 2001. Han ådrog sig bl.a. en hjärnskada. Invaliditetsgraden har bestämts till 22 procent. Det har ansetts att hans inkomstförluster bör beräknas utifrån Statistiska Centralbyråns (SCB) uppgifter om medianlön för den heltidsarbetande befolkningen på arbetsmarknaden som inte har eftergymnasial utbildning.

  • 1-2015 En 15 år gammal flicka skadades i en trafikolycka. Hennes skador medförde arbetsoförmåga. Vid tidigare prövning i nämnden har hennes inkomst som oskadad beräknats utifrån antagandet att hon skulle ha arbetat i samma yrke som sin mor och syster. Vid en ny prövning har nämnden funnit att en schablonmässig bedömning bör göras av inkomstunderlaget och att detta bör motsvara medianlönen för den heltidsarbetande befolkningen.

  • 1-1978 Avräkning från inkomstunderlag av sjukbidrag eller förtidspension som den skadade är berättigad till men som han avstått från att ansöka om (5 kap. 3 § skadeståndslagen).

  • 8-1983 Ersättning för inkomstförlust har i särskilt fall efter viss tid inte förordats.

  • 12-1979 Fråga om fri bil och bilersättning. Ersättningen ansågs vara en inkomstersättning och inte en kostnadsersättning.

  • 10-2003 Nämnden har ansett att värdet av den bilförmån som den skadade förlorar på grund av skadan bör räknas in i den inkomst som den skadade skulle ha kunnat uppbära om han inte hade skadats. Bilförmånen ansågs i detta fall vara ett lönetillskott.

  • 4-2000 Nämnden har ansett att en del av en utgående livränta bör kunna bytas ut mot ett kapitaliserat engångsbelopp. Detta för att göra det möjligt för en skadad att permanent bosätta sig utomlands.

  • 3-1980 Ersättning för inkomstförlust för förfluten tid bör beräknas separat för varje kalenderår.

  • 3-2015 Fråga om ersättning för förlust av skolår.

  • 4-1981 30 000 kr har lämnats för försenat utträde i arbetslivet.

  • 3-2017 För rätt till ersättning för försenat utträde i förvärvslivet ska det finnas en skadebetingad oförmåga till studier vid en yrkesinriktad utbildning. Det ankommer på den skadade att visa att det är klart mer sannolikt att studieoförmågan och förseningen beror på trafikolyckan än att de har andra orsaker. Vidare ankommer det på den skadade att göra sannolikt att han som oskadad skulle ha slutfört studierna i tid och börjat förvärvsarbeta.

  • 2-2015 Fråga om utbyte av livränta mot engångsbelopp.

  • 16-1979 Omskolning vid gymnasium och universitet bedömdes till hälften skadebetingad och till hälften föranledd av besvär som fanns före olyckan.

  • 13-1982 Skälig ersättning utgick under tre års studier (kommunal vuxenskola åk 7-9 och gymnasium men inte högskola) som ett omskolningsbidrag.

  • 9-1983 Den skadade slutade på eget initiativ en bankanställning för universitetsstudier. Studierna bedömdes inte mer lämpliga än arbetet vid olyckan och andra möjligheter hade inte uteslutits. Hon fick ett skäligt belopp under två och ett halvt års studier.

  • 1-2011 Fråga om kvittning vid beräkning av pensionsförlust. Det har ansetts att det inte är rimligt att ett överskott i fråga om tjänstepension får kvittas mot förlust av allmän pension.

  • 3-2014 Ett förtida uttag av tjänstepension som görs på grund av en trafikskada ska inte samordnas vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust.

  • 38-1977 Nämnden beaktade besvär som fanns före olyckan vilka inte medfört någon arbetsoförmåga och ansåg inte att olyckan ensamt förklarade arbetsoförmågan. Den skadade fick en skälig ersättning för inkomstförlust.

  • 5-1978 Nämnden beaktade besvär som fanns före olyckan vilka inte medfört någon arbetsoförmåga och ansåg att olyckan ensamt förklarade arbetsoförmågan.

  • 11-1979 Nämnden beaktade att besvär före olyckan inte hade medfört någon arbetsoförmåga och ansåg att olyckan ensamt förklarade arbetsoförmågan.

  • 20-1979 Efter trafikolyckan var den skadade av halvtidsarbete under tio år. Därefter blev hon försämrad och hel arbetsoförmåga uppkom. Besvär fanns före olyckan men ingen arbetsoförmåga. Nämnden bedömde att hela arbetsoförmågan var skadebetingad.

  • 9-1979 Före olyckan fanns vissa besvär men ingen arbetsoförmåga. Efter trafikolyckan var den skadade omväxlande sjukskriven och blev helt arbetsoförmögen efter sex år. Nämnden bedömde att en tredjedel av inkomstförlusten kunde härledas från trafikolyckan.

  • 12-1980 Efter olyckan blev den skadade arbetsoförmögen och beviljades helt sjukbidrag efter fem år. Nämnden bedömde trots konkurrerande psykiska besvär att hela arbetsoförmågan var skadebetingad.

  • 7-1980 Hela inkomstförlusten efter olyckan bedömdes skadebetingad trots vissa besvär före olyckan.

  • 6-1982 Den skadade hävdade att flytt utomlands och ett varmare klimat lindrade besvären efter olyckan och att inkomstförluster uppkom till följd därav. Nämnden bedömde att det fanns en inkomstförlust motsvarande skillnaden mellan vad den skadade skulle ha tjänat som oskadad i Sverige och hans inkomst i Nya Zeeland.

  • 6-1983 En vid olyckan arbetslös man med långvariga psykiska besvär gick i anledning av olyckan, som inte medförde någon medicinsk invaliditet, miste om en anställning. Nämnden bedömde att trafikolyckan medförde inkomstförluster under en begränsad tid efter den akuta sjuktiden.

  • 4-1999 Nämnden har bedömt att icke skadebetingade besvär (vilka fanns före olyckan och hade orsakat sjukskrivningar) och besvär till följd av olyckan till hälften vardera samverkade till den skadades arbetsoförmåga. Mot den bakgrunden förordade nämnden att ersättning för hälften av faktiskt uppkommen inkomstförlust skulle lämnas.

  • 4-2010 Vid en trafikolycka i januari 2001 ådrog sig NN en nackskada. Den medicinska invaliditeten bedömdes till tio procent. NN beviljades en fjärdedels sjukersättning på grund av nackbesvären efter trafikolyckan. I juli 2007 drabbades NN av en stroke. Därefter beviljades SN hel sjukersättning. Nämnden har bedömt att NN på grund av sina besvär efter trafikolyckan är varaktigt arbetsoförmögen till en fjärdedel. Den efterföljande stroke som NN drabbats av påverkar inte NN:s rätt till ersättning från trafikförsäkringen avseende den skadebetingade delen av arbetsoförmågan. Nämnden har därför funnit att ersättning för inkomstförlust bör lämnas utifrån förutsättningen att en fjärdedel av NN:s arbetsoförmåga har orsakats av trafikolyckan. Jfr Högsta domstolens avgörande den 17 mars 2009 i mål nr Ö 4870-06 (NJA 2009 s 104).

  • 5-2010 Vid en trafikolycka i december 2002 ådrog sig NN frakturer i båda fötterna. Den medicinska invaliditeten bedömdes till tio procent. NN beviljades halv sjukersättning på grund av fotfrakturerna. Sedan tidigare har NN en njursjukdom som medfört att NN genomgått tre njurtransplantationer före trafikolyckan. År 2006 försämrades njursjukdomen. Därefter beviljades NN tre fjärdedels sjukersättning. Det har ansetts att den princip som Högsta domstolen slagit fast i rättsfallet NJA 2009 s 104 också är tillämplig när den skadade har en sjukdom som fanns före trafikolyckan men då inte förorsakat någon arbetsoförmåga.

  • 6-2010 Besvär efter en trafikolycka har medfört endast en halv varaktig nedsättning av arbetsförmågan medan resterande nedsättning av arbetsförmågan har orsakats av icke skadebetingade sjukdomar.

Jämkning

  • 1-2005 Trafikskadeersättning till en skadad som till följd av händelserna vid trafikolyckan dömts för olovlig körning, tillgrepp av fortskaffningsmedel, grov vårdslöshet i trafik samt för vållande till kroppsskada, har med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter bedömts böra jämkas till noll då det skulle framstå som stötande om ideell ersättning skulle utgå ur trafikförsäkringen. Nämnden noterade därvid att den skadade vid trafikolyckan ådragit sig en, som det framstod, mindre svår skada.

  • 1-2013 Nämnden har ansett att den skadades handlande vid olyckstillfället innefattat ett medvetet risktagande i förhållande till den egna hälsan och att han sålunda genom grov vårdslöshet medverkat till den egna personskadan. Vid sådant förhållande har nämnden bedömt att trafikskadeersättningen bör jämkas till hälften.

  • 7-2007 Nämnden har ansett att trafikskadeersättning till förare som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri (1,31 promille i blodet) bör jämkas till hälften då utredningen visat att denne efter färd i hög hastighet somnat till och därigenom medverkat till sina personskador genom vårdslöshet.

  • 10-2007 Nämnden har ansett att trafikskadeersättningen till förare som dömts för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik bör jämkas till en tredjedel.

  • 10-1985 Inkomst- och pensionsförlust. Nämnden ansåg att skadad – oavsett jämkningsgraden – bör vara tillförsäkrad sådan inkomstnivå att den verkliga inkomsten (inkomsten av eget arbete och förmånerna från det allmänna m.m.) tillsammans med ersättningen från trafikförsäkringen inte kommer att understiga 90 procent av inkomstunderlaget som oskadad såvitt avser inkomst upp till 7,5 prisbasbelopp.

  • 1-2014 Vid trafikolyckan hade den skadade en så hög alkoholkoncentration i blodet att han sedermera dömdes för grovt rattfylleri. Nämnden fann att utgångspunkten i ett sådant fall bör vara att den skadade får anses ha orsakat olyckan genom vårdslöshet om inte omständigheterna tyder på att det finns någon annan orsak till olyckan. Några sådana omständigheter hade inte framkommit. Eftersom den skadade sålunda själv ansågs ha medverkat till sina skador genom vårdslöshet samt gjort sig skyldig till grovt rattfylleri fann nämnden att ersättningen i enlighet med nämndens praxis borde jämkas till hälften.

  • 15-1979 Nämnden har bedömt att ersättningen inte skulle jämkas då den skadade gjort sig skyldig till rattonykterhet inte ansetts medverkat till skadan genom vårdslöshet

  • 22-1979 Nämnden har bedömt att ersättningen inte skulle jämkas då den skadade gjort sig skyldig till rattonykterhet inte ansetts medverakt till skadan genom vårdslöshet.

  • 7-1983 Ersättning till skadad, som varit dömd för rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada (grovt brott), har bedömts jämkas.

  • 4-1997 Trafikskadeersättning till en skadad, som dömts för vållande till annans död (grovt brott), grov vårdslöshet i trafik samt grovt rattfylleri, har med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter bedömts böra jämkas till noll då det skulle framstå som stötande om ideell ersättning skulle utgå ur trafikförsäkringen.

  • 6-2007 Nämnden har ansett att trafikskadeersättning till förare som gjort sig skyldig till rattfylleri (0,55 promille i blodet) inte bör jämkas då de närmare omständigheterna i samband med olyckan inte var klarlagda och det därför inte var visat att denne hade medverkat till sina personskador genom vårdslöshet.

  • 13-1979 Nämnden fann att den skadade medverkat till olyckan genom att köra vårdslöst och gjort sig skyldig till rattonykterhet. Ersättningen skulle därför jämkas.

  • 14-1979 Nämnden fann att den skadade medverkat till olyckan genom att köra vårdslöst och gjort sig skyldig till rattonykterhet. Ersättningen skulle därför jämkas.

  • 19-1979 Nämnden fann att den skadade medverkat till olyckan genom att köra vårdslöst och gjort sig skyldig till rattonykterhet. Ersättningen skulle därför jämkas.

  • 9-2007 Nämnden fann att bolaget inte förmått styrka att den skadade framfört bilen vid den aktuella trafikolyckan. Den skadade kunde därför inte anses ha gjort sig skyldig till vare sig rattfylleri eller vårdslöshet. Vid dessa förhållanden saknas förutsättningar för att jämka trafikskadeersättningen.

  • 18-1979 Nämnden fann att ersättningen till de efterlevande ej borde jämkas då den skadades självmord inte föranletts av någon önskan om att därigenom bereda de efterlevande ekonomisk vinning.

  • 1-1991 Vid uppsåtlig medverkan till personskadan har nämnden, med beaktande av vad som framkommit beträffande den skadades personliga förhållanden såväl före som efter trafikskadan samt allmänt sociala hänsyn, funnit att jämkningen skäligen bör stanna vid till hälften.

  • 2-2013 Även med beaktande av att en älg kunde ha förekommit i anslutning till trafikolyckan fann nämnden att den skadades framförande av fordonet utgjort en påtaglig fara för trafiksäkerheten i förhållande till såväl risken för att trafikolycka skulle inträffa som de påräkneliga konsekvenserna av en olycka. Då den skadade vid olyckan även gjort sig skyldig till rattfylleri av normalgraden fann nämnden att ersättningen ur trafikförsäkringen enligt praxis borde jämkas till två tredjedelar.

Kostnader

  • 8-1979 Merkostnader för läkarbehandling utomlands ansågs inte skulle utgå då möjligheterna till liknande behandling befunnits vara lika goda i Sverige.

  • 9-1982 Ersättning till kvinna, vars båda underben amputerats på grund av trafikskada, har ansetts berättigad till 70 000 kr för handikappanpassning av bostad.

  • 6-1988 En förälder som avstått från förvärvsarbete för att vårda sitt mycket svårt skadade barn har fått vidkännas en inkomstförlust på 9 000 kr för år. Denna förlust har ansetts utgöra sådana vårdkostnader för barnet som bör täckas genom ersättning ur trafikförsäkringen

  • 7-2010 Det har ansetts att den princip som Högsta domstolen slagit fast i avgörandet NJA 2009 s 104 också är tillämplig i fråga om merkostnader till följd av en trafikskada.

  • 1-2016 Principen är även tillämplig i fråga om ersättning för kostnader där det före trafikolyckan fanns en sjukdomsbild men inga kostnader.

Lyte och (bestående) men

  • 1-2008 Vid en trafikolycka den 4 februari 2004 skadades NN samt avled därefter den 5 augusti 2006 på grund av andra orsaker än trafikskadan. Nämnden har ansett att ersättningen för lyte och bestående men bör bestämmas med utgångspunkt i den skada som NN faktiskt kom att uppleva under sin livstid.

  • 1-2012 En man ådrog sig en fraktur i vänster armbåge vid en trafikolycka. Han hade redan före olyckan drabbats av en cancertumör i samma armbåge. Det har ansetts att försäkringsbolaget har bevisbördan – utan bevislättnad – för sitt påstående att han på grund av sin cancersjukdom skulle ha drabbats av frakturen även trafikolyckan förutan.

  • 5-1991 Ersättning har utgått utöver tabellbeloppen pga. risk för att utveckla leverviros.

  • 2-1997 Vid bestämmande av ersättningen för lyte och men har nämnden bedömt att invaliditetsgraden inte ska reduceras genom kumulation med den före trafikolyckan föreliggande invaliditeten.

  • 2-2014 Ersättning för ideell skada har utgått ur den norska arbetsskadeförsäkringen med anledning av en trafikolycka. Denna ersättning har samordnats med ersättningen för ideell skada ur trafikförsäkringen.

  • 1-2002 Oförmåga att bli gravid på naturlig väg på grund av skadebesvären har i ersättningshänseende jämställts med sterilitet trots att kvinnan har fött två barn med hjälp av fertilitetsbehandlingar. Genom ersättningen för lyte och men (steriliteten) har hon ansetts kompenserad för kostnaderna för behandlingarna.

  • 5-2007 En synskada som har bedömts medföra 60 procents invaliditet har ansetts så betydande att ersättning bör lämnas med en kvotdel av ersättningsbeloppet vid total synförlust 672 000 kr. Invaliditeten uppgår enligt 1996 års invaliditetstabellverk till 68 procent vid total synförlust. Sålunda har ersättningen bestämts till 60/68-delar av det angivna beloppet, dvs. till 593 000 kr (åldersreducering inte aktuell).

Olägenheter (skadefall som inträffat före 2002)

  • 1-2000 En skadad med 13 procents invaliditet efter en whiplashskada har bedömts böra erhålla ersättning för anspänning i arbete som målare med 6 000 kr om året.

  • 3-2000 En deltidsarbetande skadad med 90 procents invaliditet efter en fraktur i bröstryggen, medförande förlamning från strax ovanför naveln och nedåt, har ansetts berättigad till maximal ersättning för anspänning i arbete, d.v.s. i nivå IV enligt nämndens ersättningsnivåer.

  • 1-2007 Nämnden har ansett att en svårt skadad 28-årig man (95 procents invaliditet) med förlamning från axlarna och ner är berättigad till ersättning för olägenheter i daglig livsföring med 30 000 kr per år.

  • 2-2007 Nämnden har ansett att en ryggmärgsskadad man med 92 procents invaliditet som efter trafikolyckan är rullstolsbunden samt beroende av personliga assistenter under sin vakna tid är berättigad till ersättning för olägenheter i daglig livsföring med 30 000 kr per år.

Omprövning

  • 1-2009 Efter slutprövning av NNs skadeärende under 1995, då 25 procents arbetsoförmåga förelåg pga. en trafikolycka som NN hade råkat ut för, försämrades hans medicinska tillstånd så att han efterhand blev helt arbetsoförmögen. Vid nu aktuell prövning bedömdes alltjämt endast 25 procent av arbetsoförmågan vara hänförlig till trafikolyckan. Frågan var om hans ekonomiska förhållanden, mellan slutprövningstidpunkten och nu aktuell prövningstidpunkt, hade ändrats så väsentligt att rätt till omprövning enligt 5 kap 5 § skadeståndslagen förelåg. Vid bedömningen av denna fråga gjordes en kalkyl med utgångspunkt i ett 25-procentigt inkomstunderlag med samordning av ¼ sjukersättning jämte ersättning från AFA. Med hänvisning till Högsta domstolens avgörande den 30 december 2008 i mål T 2038-07 bedömde nämnden att förutsättningar för omprövning förelåg för de år då hans samordningsförmåner understeg 90 procent av inkomstunderlaget. NN är född 1958.

  • 2-2009 Efter slutprövning av NN:s skadeärende under 1999, då hon var fullt arbetsför, förändrades hennes arbetsförmåga och hon blev arbetsoförmögen till tre fjärdedelar. Hon beviljades sedermera sjukersättning i samma omfattning. Nämnden bedömde att en fjärdedel av arbetsoförmågan och den beviljade sjukersättningen var hänförlig till trafikolyckan. Högsta domstolen har den 30 december 2008 i mål T 2443-07 uttalat att en förändring av arbetsförmågan från halv till hel arbetsoförmåga utgör en sådan väsentlig medicinsk förändring som ger rätt till omprövning. Nämnden fann att även en förändring av arbetsförmågan med en fjärdedel utgjorde en sådan väsentlig medicinsk förändring som gav rätt till omprövning.

  • 2-2011 När väsentlighetskriteriet är uppfyllt för visst år har det ansetts att rätt till omprövning enligt 5 kap 5 § skadeståndslagen föreligger för det året och följande år.

  • 4-2015 NNs arbetsförmåga hade ökat från halv till hel. Nämnden fann att dessa förändringar var så väsentliga att det framstod som stötande att livränta skulle utbetalas med oförändrat belopp. Bolaget hade därför rätt till omprövning.

  • 1-1990 Rätt till omprövning av livränta i sänkande riktning har inte ansetts föreligga då sjukbidrag/förtidspension sedermera beviljats den skadade på grund av annan orsak än trafikolyckan.

  • 3-1991 Efter en slutuppgörelse – i enlighet med nämndens yttrande – i fråga om bl a en neurologisk skadad, där vid invaliditetsbedömningen en viss risk för framtida epileptiska anfall hade beaktats, uppkom frågan om den skadade kunde anses berättigad till ersättning för sveda och värk på grund av skador som han kom att ådra sig i anslutning till ett sådant befarat framtida epileptiskt anfall. Enligt nämndens mening hade skadorna, som var relativt allvarliga, inte rimligen kunnat förutses vid den första prövningen. Nämnden ansåg, mot den bakgrunden, att det var fråga om nya skador, som hade sitt upphov i trafikolyckan och förordade att ersättning för sveda och värk skulle lämnas.

  • 1-1992 Fråga om väsentligt ändrade medicinska förhållanden kan anses ha inträtt.

  • 1-1996 Ändring av samordningsförmån har ansetts kunna ge rätt till omprövning av ersättning för inkomstförlust enligt 5 kap. 5 § skadeståndslagen.

  • 3-1999 Efter slutlig prövning i nämnden av frågan om ersättning för inkomstförlust samt slutreglering har det visat sig att den skadade som oskadad hade kunnat påräkna en, vid det slutliga prövningstillfället, inte förutsebar karriär innebärande betydligt högre lön än vad som hade antagits. Nämnden har mot bakgrund härav ansett sådana väsentligt ändrade förhållanden föreligga att den skadade har rätt till omprövning av frågan om ersättning för inkomstförlust.

  • 2-2000 Väsentligt ändrade förhållanden medförande rätt till omprövning har ansetts föreligga då - efter det att slutlig prövning hade skett – den skadades löneutveckling som oskadad och en minskning i den förtidspension som han som skadad uppbar sammantaget hade förändrats i betydande mån.

  • 11-2003 En skadad, vars skadeärende hade slutreglerats då hon var i arbete på heltid, blev sedermera helt förtidspensionerad. Denna förändring av hennes förhållanden har nämnden ansett utgöra en sådan väsentlig förändring som förutsätts i 5 kap 5 § skadeståndslagen för rätt till omprövning och detta trots att försämringen av hennes arbetsförmåga inte medförde någon stor inkomstminskning procentuellt sett.

  • 4-2005 I omprövningsärenden bör först undersökas/utredas om det skett en förändring av den skadades löneutveckling, varvid denna ska bedömas separat för varje år. Härefter ska väsentlighetsrekvisitet bedömas.

  • 2-2017 En fråga kan prövas på nytt om det har tillkommit en ny omständighet av betydelse för bedömningen och skaderegleringen hos försäkringsbolaget fortfarande pågår.

Preskription

  • 2-1996 Möjlighet att åberopa specialpreskription har inte ansetts föreligga när bolaget medgett ersättningsskyldighet.

  • 3-1996 Fråga om utgångspunkten för den treåriga preskriptionsfristen enligt 28 § trafikskadelagen.

  • 4-2014 Nämnden har ansett att inkomstförlust på grund av en trafikskada vanligen inte uppkommer vid ett enstaka tillfälle utan löpande i takt med att löneutbetalningar minskar eller uteblir och vidare, att den skadelidandes fordran på ersättning för inkomstförlusten på motsvarande sätt får anses uppkomma löpande. Att vissa ersättningskrav har preskriberats vid en viss tidpunkt hindrar alltså inte att den skadelidande kan ha rätt till ersättning för förluster som uppkommer efter den tidpunkten.

Skada till följd av trafik

  • 23-1979 Fråga om ett dödsfall har uppkommit till följd av trafik med motordrivet fordon.

  • 2-1993 Fråga om en skada kan anses ha uppkommit i följd av trafik när den skadade halkade utanför bilen.

Särskilda olägenheter (skadefall som inträffat efter 2002)

  • 2-2005 En heltidsarbetande barnanestesiläkare - som utöver sin heltidstjänst har obligatorisk jourtjänstgöring - med fem procents invaliditet efter en underbensfraktur har inte ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i form av anspänning i arbete.

  • 2-2006 En, efter en trafikolycka, halvtidsarbetande lantbrukare med amputerad vänsterarm (46 procents invaliditet) har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i förvärvsarbete med 1 500 kr per år.

  • 11-2007 En maskinförare, med skallskada (43 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått till sitt gamla fysiskt mycket belastande arbete på heltid, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 3 000 kr per år.

  • 12-2007 En servicemontör med amputerad vänster arm (58 procents invaliditet) som efter trafikolyckan arbetar 25 procent av heltid med till skadan anpassade administrativa arbetsuppgifter har inte ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete.

  • 2-2008 En chaufför, med svåra benskador samt nervsmärtor i båda benen (30 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått i sitt gamla fysiskt mycket belastande arbete på heltid, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 2000 kr per år.

  • 3-2008 En kvinna med ryggmärgsskada samt fingerfraktur (90 procents invaliditet), som efter trafikolyckan arbetar halvtid som ridinstruktör, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 3 500 kr per år.

  • 4-2008 En man med hjärnkontusion (40 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått till sitt arbete på halvtid som vice verkställande direktör, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 1 500 kr per år.

  • 10-2010 Vid en trafikolycka i oktober 2005 ådrog sig NN en fraktur mellan halskota C 5 och C 6, vilken medförde en komplett spastisk tetraplegi. Den medicinska invaliditeten bedömdes till 95 procent. När trafikolyckan inträffade studerade NN sista året på gymnasiet. Efter olyckan avslutade han sina gymnasiestudier ett år för sent och studerade därefter enstaka ämnen på högskola. Därefter har han efter arbetsprövning erhållit en lönebidragsanställning på halvtid. Han har ett kontorsarbete. Han har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 4 500 kr per år.

  • 11-2010 En man med en ryggmärgsskada (78 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått till sitt arbete som grävmaskinist 75 procent av heltid, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 5 000 kr per år.

  • 9-2010 En högerhänt man med en slitskada på nervflätan i höger arm (19 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått till sitt arbete som elektriker på heltid, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 2 000 kr per år.

  • 4-2017 En skadelidande med en partiell tetrapares med följdproblematik samt posttraumatiskt symtom (81 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått i arbete som sjuksköterska på halvtid har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 5 000 kr per år.

AGS-ersättning, skattefri avtalsgruppsjukförsäkring

  • 28-1976 Beräkning av livränta för inkomstförlust vid samordning med skattefri ersättning från avtalsgruppförsäkringen (AGS).

  • 2-1978 Avräkning av AGS-ersättning i fall då annan sjukdom förelåg redan före trafikolyckan.

Anspänning i arbete

  • 1-2000 En skadad med 13 procents invaliditet efter en whiplashskada har bedömts böra erhålla ersättning för anspänning i arbete som målare med 6 000 kr om året.

  • 3-2000 En deltidsarbetande skadad med 90 procents invaliditet efter en fraktur i bröstryggen, medförande förlamning från strax ovanför naveln och nedåt, har ansetts berättigad till maximal ersättning för anspänning i arbete, d.v.s. i nivå IV enligt nämndens ersättningsnivåer.

  • 2-2005 En heltidsarbetande barnanestesiläkare - som utöver sin heltidstjänst har obligatorisk jourtjänstgöring - med fem procents invaliditet efter en underbensfraktur har inte ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i form av anspänning i arbete.

  • 2-2006 En, efter en trafikolycka, halvtidsarbetande lantbrukare med amputerad vänsterarm (46 procents invaliditet) har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i förvärvsarbete med 1 500 kr per år.

  • 11-2007 En maskinförare, med skallskada (43 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått till sitt gamla fysiskt mycket belastande arbete på heltid, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 3 000 kr per år.

  • 12-2007 En servicemontör med amputerad vänster arm (58 procents invaliditet) som efter trafikolyckan arbetar 25 procent av heltid med till skadan anpassade administrativa arbetsuppgifter har inte ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete.

  • 2-2008 En chaufför, med svåra benskador samt nervsmärtor i båda benen (30 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått i sitt gamla fysiskt mycket belastande arbete på heltid, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 2000 kr per år.

  • 3-2008 En kvinna med ryggmärgsskada samt fingerfraktur (90 procents invaliditet), som efter trafikolyckan arbetar halvtid som ridinstruktör, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 3 500 kr per år.

  • 4-2008 En man med hjärnkontusion (40 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått till sitt arbete på halvtid som vice verkställande direktör, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 1 500 kr per år.

  • 10-2010 Vid en trafikolycka i oktober 2005 ådrog sig NN en fraktur mellan halskota C 5 och C 6, vilken medförde en komplett spastisk tetraplegi. Den medicinska invaliditeten bedömdes till 95 procent. När trafikolyckan inträffade studerade NN sista året på gymnasiet. Efter olyckan avslutade han sina gymnasiestudier ett år för sent och studerade därefter enstaka ämnen på högskola. Därefter har han efter arbetsprövning erhållit en lönebidragsanställning på halvtid. Han har ett kontorsarbete. Han har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 4 500 kr per år.

  • 11-2010 En man med en ryggmärgsskada (78 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått till sitt arbete som grävmaskinist 75 procent av heltid, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 5 000 kr per år.

  • 9-2010 En högerhänt man med en slitskada på nervflätan i höger arm (19 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått till sitt arbete som elektriker på heltid, har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 2 000 kr per år.

  • 4-2017 En skadelidande med en partiell tetrapares med följdproblematik samt posttraumatiskt symtom (81 procents invaliditet), som efter trafikolyckan har återgått i arbete som sjuksköterska på halvtid har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i arbete med 5 000 kr per år.

Anspänning i daglig livsföring

  • 1-2007 Nämnden har ansett att en svårt skadad 28-årig man (95 procents invaliditet) med förlamning från axlarna och ner är berättigad till ersättning för olägenheter i daglig livsföring med 30 000 kr per år.

  • 2-2007 Nämnden har ansett att en ryggmärgsskadad man med 92 procents invaliditet som efter trafikolyckan är rullstolsbunden samt beroende av personliga assistenter under sin vakna tid är berättigad till ersättning för olägenheter i daglig livsföring med 30 000 kr per år.

Avliden skadad innan medicinsk invaliditetsgrad kunnat fastställas

  • 1-2008 Vid en trafikolycka den 4 februari 2004 skadades NN samt avled därefter den 5 augusti 2006 på grund av andra orsaker än trafikskadan. Nämnden har ansett att ersättningen för lyte och bestående men bör bestämmas med utgångspunkt i den skada som NN faktiskt kom att uppleva under sin livstid.

Barnskada

  • 8-2010 En 9-årig pojke skadade sig allvarligt vid en trafikolycka i augusti 1994. Han ådrog sig en traumatisk hjärnskada med epilepsi och synnedsättning. Det har ansetts att hans inkomstförluster bör beräknas utifrån Statistiska Centralbyråns (SCB) uppgifter om medianlön för den heltidsarbetande befolkningen på arbetsmarknaden, dvs. den inkluderar både de som endast har gymnasial utbildning och de som har eftergymnasial utbildning. SCB:s statistik avser medianlönen för 2008. Det har vidare ansetts att ersättning för inkomstförlust bör beräknas utifrån en s.k. trappstegsmodell. Eftersom statistik inte finns tillgänglig för åren före 2008 har det ansetts att löneökningen inom respektive åldersgrupp bör motsvara tre procent per år. Samma löneökning har ansetts tillämplig för åren efter 2008.

  • 3-2011 Fråga om ersättning för inkomstförlust till en skadad som skadade sig allvarligt som 18-åring (s.k. ungdomsskada) – eftergymnasial utbildning. En 18-åring skadade sig allvarligt i en trafikolycka i juli 2003. Hon ådrog sig en hjärnskada med talsvårigheter och epilepsi. Invaliditetsgraden har bestämts till 80 procent. Det har ansetts att hennes inkomstförluster bör beräknas utifrån Statistiska Centralbyråns (SCB) uppgifter om medianlön för den heltidsarbetande befolkningen på arbetsmarknaden som har eftergymnasial utbildning.

  • 4-2011 Fråga om ersättning för inkomstförlust till en skadad som skadade sig allvarligt som 17-åring (s.k. ungdomsskada) – icke eftergymnasial utbildning. En 17-åring skadade sig i en trafikolycka i april 2001. Han ådrog sig bl.a. en hjärnskada. Invaliditetsgraden har bestämts till 22 procent. Det har ansetts att hans inkomstförluster bör beräknas utifrån Statistiska Centralbyråns (SCB) uppgifter om medianlön för den heltidsarbetande befolkningen på arbetsmarknaden som inte har eftergymnasial utbildning.

  • 1-2015 En 15 år gammal flicka skadades i en trafikolycka. Hennes skador medförde arbetsoförmåga. Vid tidigare prövning i nämnden har hennes inkomst som oskadad beräknats utifrån antagandet att hon skulle ha arbetat i samma yrke som sin mor och syster. Vid en ny prövning har nämnden funnit att en schablonmässig bedömning bör göras av inkomstunderlaget och att detta bör motsvara medianlönen för den heltidsarbetande befolkningen.

Begränsa skadans ekonomiska verkningar

  • 1-1978 Avräkning från inkomstunderlag av sjukbidrag eller förtidspension som den skadade är berättigad till men som han avstått från att ansöka om (5 kap. 3 § skadeståndslagen).

  • 8-1983 Ersättning för inkomstförlust har i särskilt fall efter viss tid inte förordats.

Behandlingskostnader utomlands

  • 8-1979 Merkostnader för läkarbehandling utomlands ansågs inte skulle utgå då möjligheterna till liknande behandling befunnits vara lika goda i Sverige.

Bevisbörda

  • 1-2012 En man ådrog sig en fraktur i vänster armbåge vid en trafikolycka. Han hade redan före olyckan drabbats av en cancertumör i samma armbåge. Det har ansetts att försäkringsbolaget har bevisbördan – utan bevislättnad – för sitt påstående att han på grund av sin cancersjukdom skulle ha drabbats av frakturen även trafikolyckan förutan.

Bilförmån

  • 12-1979 Fråga om fri bil och bilersättning. Ersättningen ansågs vara en inkomstersättning och inte en kostnadsersättning.

  • 10-2003 Nämnden har ansett att värdet av den bilförmån som den skadade förlorar på grund av skadan bör räknas in i den inkomst som den skadade skulle ha kunnat uppbära om han inte hade skadats. Bilförmånen ansågs i detta fall vara ett lönetillskott.

Dödsbos rätt till ersättning för men samt sveda och värk (skada efter 2002)

  • 1-2006 Dödsbos krav på ideell ersättning har bifallits av nämnden avseende ersättning för sveda och värk, eftersom skadeanmälan inkommit före dödsfallet samt att skaderegleringsprocessen kan anses ha påbörjats före dödsfallet. Trafikskadan inträffade efter den 1 januari 2002.

Engångsbelopp

  • 4-2000 Nämnden har ansett att en del av en utgående livränta bör kunna bytas ut mot ett kapitaliserat engångsbelopp. Detta för att göra det möjligt för en skadad att permanent bosätta sig utomlands.

Förfluten tid separat för varje år

  • 3-1980 Ersättning för inkomstförlust för förfluten tid bör beräknas separat för varje kalenderår.

Förlust av skolår

  • 3-2015 Fråga om ersättning för förlust av skolår.

Förlust av underhåll till barn

  • 10-1980 Angående ersättning till fosterhemsplacerat barn. Barnets behov av underhåll ansågs tillgodosett genom fosterlönens omkostnadsdel samt ATP-pension och räntor.

  • 6-1985 Underhållsbehovet för barn till efterlevande make men inte till den avlidna har beräknats på samma sätt som för barn som förlorat en förälder och vårdas av den efterlevande. Jämkning

  • 5-1988 Underhållsersättning efter en avliden man har bedömts böra utgå till mannens sambos eget barn, vars biologiske far regelbundet betalar underhållsbidrag för barnet.

  • 2-1999 Högskolestuderande efterlevande dotter. I ett dödsfallsärende har nämnden förordat att en efterlevande högskolestuderande dotter ska erhålla ersättning för förlust av underhåll med ett skäligen beräknat belopp om 18 000 kr om året så länge hon bedriver högskolestudier, dock längst under fyra års tid. Det ansågs utrett att den avlidne fram till dödsfallet bidragit till dotterns försörjning och haft för avsikt att göra detta tills högskolestudierna avslutats.

Förlust av underhåll till maka/make/sambo

  • 1-2017 En efterlevande har inte ansetts ha rätt till ersättning för förlust av underhåll efter den avlidne när de var sammanboende med hushållsgemenskap sedan ett halvår då olyckan inträffade, men hade skilt sig strax före olyckan.

Försenat utträde i förvärvslivet

  • 4-1981 30 000 kr har lämnats för försenat utträde i arbetslivet.

  • 3-2017 För rätt till ersättning för försenat utträde i förvärvslivet ska det finnas en skadebetingad oförmåga till studier vid en yrkesinriktad utbildning. Det ankommer på den skadade att visa att det är klart mer sannolikt att studieoförmågan och förseningen beror på trafikolyckan än att de har andra orsaker. Vidare ankommer det på den skadade att göra sannolikt att han som oskadad skulle ha slutfört studierna i tid och börjat förvärvsarbeta.

Grov vårdslöshet i trafik

  • 1-2005 Trafikskadeersättning till en skadad som till följd av händelserna vid trafikolyckan dömts för olovlig körning, tillgrepp av fortskaffningsmedel, grov vårdslöshet i trafik samt för vållande till kroppsskada, har med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter bedömts böra jämkas till noll då det skulle framstå som stötande om ideell ersättning skulle utgå ur trafikförsäkringen. Nämnden noterade därvid att den skadade vid trafikolyckan ådragit sig en, som det framstod, mindre svår skada.

  • 1-2013 Nämnden har ansett att den skadades handlande vid olyckstillfället innefattat ett medvetet risktagande i förhållande till den egna hälsan och att han sålunda genom grov vårdslöshet medverkat till den egna personskadan. Vid sådant förhållande har nämnden bedömt att trafikskadeersättningen bör jämkas till hälften.

Grovt rattfylleri

  • 7-2007 Nämnden har ansett att trafikskadeersättning till förare som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri (1,31 promille i blodet) bör jämkas till hälften då utredningen visat att denne efter färd i hög hastighet somnat till och därigenom medverkat till sina personskador genom vårdslöshet.

Grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik

  • 10-2007 Nämnden har ansett att trafikskadeersättningen till förare som dömts för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik bör jämkas till en tredjedel.

Handikappanpassning av bostad

  • 9-1982 Ersättning till kvinna, vars båda underben amputerats på grund av trafikskada, har ansetts berättigad till 70 000 kr för handikappanpassning av bostad.

Hemhjälp, vård mm

  • 6-1988 En förälder som avstått från förvärvsarbete för att vårda sitt mycket svårt skadade barn har fått vidkännas en inkomstförlust på 9 000 kr för år. Denna förlust har ansetts utgöra sådana vårdkostnader för barnet som bör täckas genom ersättning ur trafikförsäkringen

Hepatit

  • 5-1991 Ersättning har utgått utöver tabellbeloppen pga. risk för att utveckla leverviros.

Kapitalisering av livränta

  • 2-2015 Fråga om utbyte av livränta mot engångsbelopp.

Konkurrerande skadeorsaker

  • 7-2010 Det har ansetts att den princip som Högsta domstolen slagit fast i avgörandet NJA 2009 s 104 också är tillämplig i fråga om merkostnader till följd av en trafikskada.

  • 1-2016 Principen är även tillämplig i fråga om ersättning för kostnader där det före trafikolyckan fanns en sjukdomsbild men inga kostnader.

Kumulation vid invaliditetsgradering

  • 2-1997 Vid bestämmande av ersättningen för lyte och men har nämnden bedömt att invaliditetsgraden inte ska reduceras genom kumulation med den före trafikolyckan föreliggande invaliditeten.

Nittioprocentsregeln

  • 10-1985 Inkomst- och pensionsförlust. Nämnden ansåg att skadad – oavsett jämkningsgraden – bör vara tillförsäkrad sådan inkomstnivå att den verkliga inkomsten (inkomsten av eget arbete och förmånerna från det allmänna m.m.) tillsammans med ersättningen från trafikförsäkringen inte kommer att understiga 90 procent av inkomstunderlaget som oskadad såvitt avser inkomst upp till 7,5 prisbasbelopp.

Omprövning enligt 5:5 SkL efter NJA 2008 s. 1217

  • 1-2009 Efter slutprövning av NNs skadeärende under 1995, då 25 procents arbetsoförmåga förelåg pga. en trafikolycka som NN hade råkat ut för, försämrades hans medicinska tillstånd så att han efterhand blev helt arbetsoförmögen. Vid nu aktuell prövning bedömdes alltjämt endast 25 procent av arbetsoförmågan vara hänförlig till trafikolyckan. Frågan var om hans ekonomiska förhållanden, mellan slutprövningstidpunkten och nu aktuell prövningstidpunkt, hade ändrats så väsentligt att rätt till omprövning enligt 5 kap 5 § skadeståndslagen förelåg. Vid bedömningen av denna fråga gjordes en kalkyl med utgångspunkt i ett 25-procentigt inkomstunderlag med samordning av ¼ sjukersättning jämte ersättning från AFA. Med hänvisning till Högsta domstolens avgörande den 30 december 2008 i mål T 2038-07 bedömde nämnden att förutsättningar för omprövning förelåg för de år då hans samordningsförmåner understeg 90 procent av inkomstunderlaget. NN är född 1958.

  • 2-2009 Efter slutprövning av NN:s skadeärende under 1999, då hon var fullt arbetsför, förändrades hennes arbetsförmåga och hon blev arbetsoförmögen till tre fjärdedelar. Hon beviljades sedermera sjukersättning i samma omfattning. Nämnden bedömde att en fjärdedel av arbetsoförmågan och den beviljade sjukersättningen var hänförlig till trafikolyckan. Högsta domstolen har den 30 december 2008 i mål T 2443-07 uttalat att en förändring av arbetsförmågan från halv till hel arbetsoförmåga utgör en sådan väsentlig medicinsk förändring som ger rätt till omprövning. Nämnden fann att även en förändring av arbetsförmågan med en fjärdedel utgjorde en sådan väsentlig medicinsk förändring som gav rätt till omprövning.

  • 2-2011 När väsentlighetskriteriet är uppfyllt för visst år har det ansetts att rätt till omprövning enligt 5 kap 5 § skadeståndslagen föreligger för det året och följande år.

  • 4-2015 NNs arbetsförmåga hade ökat från halv till hel. Nämnden fann att dessa förändringar var så väsentliga att det framstod som stötande att livränta skulle utbetalas med oförändrat belopp. Bolaget hade därför rätt till omprövning.

Omprövning enligt 5:5 SkL före NJA 2008 s. 1217

  • 1-1990 Rätt till omprövning av livränta i sänkande riktning har inte ansetts föreligga då sjukbidrag/förtidspension sedermera beviljats den skadade på grund av annan orsak än trafikolyckan.

  • 3-1991 Efter en slutuppgörelse – i enlighet med nämndens yttrande – i fråga om bl a en neurologisk skadad, där vid invaliditetsbedömningen en viss risk för framtida epileptiska anfall hade beaktats, uppkom frågan om den skadade kunde anses berättigad till ersättning för sveda och värk på grund av skador som han kom att ådra sig i anslutning till ett sådant befarat framtida epileptiskt anfall. Enligt nämndens mening hade skadorna, som var relativt allvarliga, inte rimligen kunnat förutses vid den första prövningen. Nämnden ansåg, mot den bakgrunden, att det var fråga om nya skador, som hade sitt upphov i trafikolyckan och förordade att ersättning för sveda och värk skulle lämnas.

  • 1-1992 Fråga om väsentligt ändrade medicinska förhållanden kan anses ha inträtt.

  • 1-1996 Ändring av samordningsförmån har ansetts kunna ge rätt till omprövning av ersättning för inkomstförlust enligt 5 kap. 5 § skadeståndslagen.

  • 3-1999 Efter slutlig prövning i nämnden av frågan om ersättning för inkomstförlust samt slutreglering har det visat sig att den skadade som oskadad hade kunnat påräkna en, vid det slutliga prövningstillfället, inte förutsebar karriär innebärande betydligt högre lön än vad som hade antagits. Nämnden har mot bakgrund härav ansett sådana väsentligt ändrade förhållanden föreligga att den skadade har rätt till omprövning av frågan om ersättning för inkomstförlust.

  • 2-2000 Väsentligt ändrade förhållanden medförande rätt till omprövning har ansetts föreligga då - efter det att slutlig prövning hade skett – den skadades löneutveckling som oskadad och en minskning i den förtidspension som han som skadad uppbar sammantaget hade förändrats i betydande mån.

  • 11-2003 En skadad, vars skadeärende hade slutreglerats då hon var i arbete på heltid, blev sedermera helt förtidspensionerad. Denna förändring av hennes förhållanden har nämnden ansett utgöra en sådan väsentlig förändring som förutsätts i 5 kap 5 § skadeståndslagen för rätt till omprövning och detta trots att försämringen av hennes arbetsförmåga inte medförde någon stor inkomstminskning procentuellt sett.

  • 4-2005 I omprövningsärenden bör först undersökas/utredas om det skett en förändring av den skadades löneutveckling, varvid denna ska bedömas separat för varje år. Härefter ska väsentlighetsrekvisitet bedömas.

Omprövning under pågående skadereglering

  • 2-2017 En fråga kan prövas på nytt om det har tillkommit en ny omständighet av betydelse för bedömningen och skaderegleringen hos försäkringsbolaget fortfarande pågår.

Omskolning

  • 16-1979 Omskolning vid gymnasium och universitet bedömdes till hälften skadebetingad och till hälften föranledd av besvär som fanns före olyckan.

  • 13-1982 Skälig ersättning utgick under tre års studier (kommunal vuxenskola åk 7-9 och gymnasium men inte högskola) som ett omskolningsbidrag.

  • 9-1983 Den skadade slutade på eget initiativ en bankanställning för universitetsstudier. Studierna bedömdes inte mer lämpliga än arbetet vid olyckan och andra möjligheter hade inte uteslutits. Hon fick ett skäligt belopp under två och ett halvt års studier.

Pensionsförlust

  • 1-2011 Fråga om kvittning vid beräkning av pensionsförlust. Det har ansetts att det inte är rimligt att ett överskott i fråga om tjänstepension får kvittas mot förlust av allmän pension.

  • 3-2014 Ett förtida uttag av tjänstepension som görs på grund av en trafikskada ska inte samordnas vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust.

Preskription

  • 2-1996 Möjlighet att åberopa specialpreskription har inte ansetts föreligga när bolaget medgett ersättningsskyldighet.

  • 3-1996 Fråga om utgångspunkten för den treåriga preskriptionsfristen enligt 28 § trafikskadelagen.

  • 4-2014 Nämnden har ansett att inkomstförlust på grund av en trafikskada vanligen inte uppkommer vid ett enstaka tillfälle utan löpande i takt med att löneutbetalningar minskar eller uteblir och vidare, att den skadelidandes fordran på ersättning för inkomstförlusten på motsvarande sätt får anses uppkomma löpande. Att vissa ersättningskrav har preskriberats vid en viss tidpunkt hindrar alltså inte att den skadelidande kan ha rätt till ersättning för förluster som uppkommer efter den tidpunkten.

Presumtion för vårdslöshet på grund av hög påverkansgrad

  • 1-2014 Vid trafikolyckan hade den skadade en så hög alkoholkoncentration i blodet att han sedermera dömdes för grovt rattfylleri. Nämnden fann att utgångspunkten i ett sådant fall bör vara att den skadade får anses ha orsakat olyckan genom vårdslöshet om inte omständigheterna tyder på att det finns någon annan orsak till olyckan. Några sådana omständigheter hade inte framkommit. Eftersom den skadade sålunda själv ansågs ha medverkat till sina skador genom vårdslöshet samt gjort sig skyldig till grovt rattfylleri fann nämnden att ersättningen i enlighet med nämndens praxis borde jämkas till hälften.

Privat pensionsförsäkring

  • 3-2006 I underhållsärenden bör ersättning från privata periodiskt utgående pensionsförsäkringar där den avlidne eller den efterlevande själv har erlagt premier inte medtas vid beräkningen av underhållsersättningens storlek, avseende såväl beräkning av familjeinkomst som beräkning av samordningsförmåner.

Psykisk chock/skada

  • 5-1997 Skadestånd för psykisk chock och psykiska besvär till en kvinna som åsamkades skador vid trafikolycka där hennes dotter omkom.

Psykiska besvär till följd av nära anhörigs död

  • 1-2003 Fadern till minderåriga barn avled i samband med en trafikolycka. Barnen var mantalsskrivna hos modern. Föräldrarna – som separerat innan trafikolyckan - hade gemensam vårdnad om barnen som bodde varannan vecka hos fadern och varannan vecka hos modern. Barnen har ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning. Modern, den avlidnes f.d. sambo, har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 2-2003 Broder som i vuxen ålder inte har haft hushållsgemenskap med den avlidne har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 3-2003 Broder som i vuxen ålder inte har haft hushållsgemenskap med den avlidne har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 4-2003 Make och tillika fader till vuxna döttrar avled i samband med en trafikolycka. Makan bodde vid tidpunkten för olyckan tillsammans med den avlidne medan döttrarna hade eget boende. Den avlidnes maka och döttrarna har ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 5-2003 Fadern till minderåriga barn avled i samband med en trafikolycka. Barnen bodde efter skilsmässa hos modern men fadern hade regelbundet umgänge med dem. Barnen har ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning. Den avlidnes f.d. hustru har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 6-2003 Vuxen son som avled i samband med en trafikolycka efterlämnade bl.a. sin fader. Den avlidne hade eget boende sedan ca 10 år. Fadern har ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 7-2003 Styvsyster som i vuxen ålder inte haft hushållsgemenskap med den avlidne har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 8-2003 Broder som i vuxen ålder inte haft hushållsgemenskap med den avlidne har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap. 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 9-2003 Tvillingsyster, som vid tidpunkten för olyckan inte hade någon annan hushållsgemenskap med den avlidna än i ett gemensamt fritidshus under somrar och helger, har ansetts stå den avlidna särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 1-2004 Moderns son avled i samband med en trafikolycka. Moderns sambo som haft hushållsgemenskap med den avlidne under tre år före olyckan har inte ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 2-2004 Hemmaboende dotter avled i samband med en trafikolycka. Föräldrarna och hemmaboende syskon yrkade ersättning för sveda och värk till följd av dödsfallet med ett högre belopp än det som bolaget hade betalat ut, d.v.s. 25 000 kr till var och en. Mot bakgrund av Högsta domstolens dom från den 4 februari 2004 (mål nr T 453-03) i fråga om bestämmande av ersättning för personskada som till följd av dödsfall åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära samt utredningen i ärendet har den av bolaget lämnade ersättningen ansetts skälig.

  • 3-2004 Broder som i vuxen ålder inte haft hushållsgemenskap med sin avlidne bror har med hänsyn till den mycket nära och speciella relation bröderna hade innan trafikolyckan - ansetts stå den avlidne särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning.

  • 3-2005 Vuxna styvbarn, som vid tidpunkten för olyckan hade egna boenden, har ansetts stå sin avlidne styvfader särskilt nära i den mening som bestämmelsen i 5 kap 2 § 3 p skadeståndslagen synes förutsätta för rätt till ersättning. Styvbarnen var tre och ett halvt år respektive drygt ett år gamla när styvfadern flyttade hem till dem. Deras biologiska fader hade avlidit när de var små.

  • 13-2007 Vid en trafikolycka 2003 omkom maken och den efterlevande makan åsamkades egen fysisk skada. Nämnden har ansett att hon bör få ersättning för sveda och värk för psykiskt lidande till följd av makens frånfälle med 25 000 kr och härutöver ersättning för sveda och värk avseende sin egna fysiska skada.

  • 12-2010 Vuxna barn har inte ansetts berättigade till ersättning för psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) till följd av faderns död som inträffade ca ett år efter trafikolyckan.

  • 3-2010 Föräldrar och bror till en livshotande skadad dotter respektive syster har inte ansetts berättigade till ersättning för psykiskt lidande av övergående natur enligt 5 kap. 2 § 3 p. skadeståndslagen.

  • 1-2018 Styvbror har ansetts berättigad till ersättning för sveda och värk till följd av nära anhörigs död. Styvbröderna hade delat hushållsgemenskap i flera år och hade en gemensam bostad på familjens gård, var nästan jämnåriga, gick i samma skola och hade gemensamma vänner och fritidsintressen.

Psykiska besvär till följd av nära anhörigs död

  • 5-2015 Fråga om ersättning för psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) till följd av nära anhörigs död.

Rattfylleri eller rattonykterhet men ej medverkan genom grov vårdslöshet

  • 15-1979 Nämnden har bedömt att ersättningen inte skulle jämkas då den skadade gjort sig skyldig till rattonykterhet inte ansetts medverkat till skadan genom vårdslöshet

  • 22-1979 Nämnden har bedömt att ersättningen inte skulle jämkas då den skadade gjort sig skyldig till rattonykterhet inte ansetts medverakt till skadan genom vårdslöshet.

Rattfylleri eller rattonykterhet och medverkan genom grov vårdslöshet

  • 7-1983 Ersättning till skadad, som varit dömd för rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada (grovt brott), har bedömts jämkas.

  • 4-1997 Trafikskadeersättning till en skadad, som dömts för vållande till annans död (grovt brott), grov vårdslöshet i trafik samt grovt rattfylleri, har med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter bedömts böra jämkas till noll då det skulle framstå som stötande om ideell ersättning skulle utgå ur trafikförsäkringen.

  • 6-2007 Nämnden har ansett att trafikskadeersättning till förare som gjort sig skyldig till rattfylleri (0,55 promille i blodet) inte bör jämkas då de närmare omständigheterna i samband med olyckan inte var klarlagda och det därför inte var visat att denne hade medverkat till sina personskador genom vårdslöshet.

Rattfylleri eller rattonykterhet och medverkan genom vårdslöshet

  • 13-1979 Nämnden fann att den skadade medverkat till olyckan genom att köra vårdslöst och gjort sig skyldig till rattonykterhet. Ersättningen skulle därför jämkas.

  • 14-1979 Nämnden fann att den skadade medverkat till olyckan genom att köra vårdslöst och gjort sig skyldig till rattonykterhet. Ersättningen skulle därför jämkas.

  • 19-1979 Nämnden fann att den skadade medverkat till olyckan genom att köra vårdslöst och gjort sig skyldig till rattonykterhet. Ersättningen skulle därför jämkas.

  • 9-2007 Nämnden fann att bolaget inte förmått styrka att den skadade framfört bilen vid den aktuella trafikolyckan. Den skadade kunde därför inte anses ha gjort sig skyldig till vare sig rattfylleri eller vårdslöshet. Vid dessa förhållanden saknas förutsättningar för att jämka trafikskadeersättningen.

Samband arbetsoförmåga

  • 38-1977 Nämnden beaktade besvär som fanns före olyckan vilka inte medfört någon arbetsoförmåga och ansåg inte att olyckan ensamt förklarade arbetsoförmågan. Den skadade fick en skälig ersättning för inkomstförlust.

  • 5-1978 Nämnden beaktade besvär som fanns före olyckan vilka inte medfört någon arbetsoförmåga och ansåg att olyckan ensamt förklarade arbetsoförmågan.

  • 11-1979 Nämnden beaktade att besvär före olyckan inte hade medfört någon arbetsoförmåga och ansåg att olyckan ensamt förklarade arbetsoförmågan.

  • 20-1979 Efter trafikolyckan var den skadade av halvtidsarbete under tio år. Därefter blev hon försämrad och hel arbetsoförmåga uppkom. Besvär fanns före olyckan men ingen arbetsoförmåga. Nämnden bedömde att hela arbetsoförmågan var skadebetingad.

  • 9-1979 Före olyckan fanns vissa besvär men ingen arbetsoförmåga. Efter trafikolyckan var den skadade omväxlande sjukskriven och blev helt arbetsoförmögen efter sex år. Nämnden bedömde att en tredjedel av inkomstförlusten kunde härledas från trafikolyckan.

  • 12-1980 Efter olyckan blev den skadade arbetsoförmögen och beviljades helt sjukbidrag efter fem år. Nämnden bedömde trots konkurrerande psykiska besvär att hela arbetsoförmågan var skadebetingad.

  • 7-1980 Hela inkomstförlusten efter olyckan bedömdes skadebetingad trots vissa besvär före olyckan.

  • 6-1982 Den skadade hävdade att flytt utomlands och ett varmare klimat lindrade besvären efter olyckan och att inkomstförluster uppkom till följd därav. Nämnden bedömde att det fanns en inkomstförlust motsvarande skillnaden mellan vad den skadade skulle ha tjänat som oskadad i Sverige och hans inkomst i Nya Zeeland.

  • 6-1983 En vid olyckan arbetslös man med långvariga psykiska besvär gick i anledning av olyckan, som inte medförde någon medicinsk invaliditet, miste om en anställning. Nämnden bedömde att trafikolyckan medförde inkomstförluster under en begränsad tid efter den akuta sjuktiden.

  • 4-1999 Nämnden har bedömt att icke skadebetingade besvär (vilka fanns före olyckan och hade orsakat sjukskrivningar) och besvär till följd av olyckan till hälften vardera samverkade till den skadades arbetsoförmåga. Mot den bakgrunden förordade nämnden att ersättning för hälften av faktiskt uppkommen inkomstförlust skulle lämnas.

Samordning av ideell ersättning

  • 2-2014 Ersättning för ideell skada har utgått ur den norska arbetsskadeförsäkringen med anledning av en trafikolycka. Denna ersättning har samordnats med ersättningen för ideell skada ur trafikförsäkringen.

Självmord, ej jämkning till efterlevande

  • 18-1979 Nämnden fann att ersättningen till de efterlevande ej borde jämkas då den skadades självmord inte föranletts av någon önskan om att därigenom bereda de efterlevande ekonomisk vinning.

Skada till följd av trafik

  • 23-1979 Fråga om ett dödsfall har uppkommit till följd av trafik med motordrivet fordon.

  • 2-1993 Fråga om en skada kan anses ha uppkommit i följd av trafik när den skadade halkade utanför bilen.

Sterilitet

  • 1-2002 Oförmåga att bli gravid på naturlig väg på grund av skadebesvären har i ersättningshänseende jämställts med sterilitet trots att kvinnan har fött två barn med hjälp av fertilitetsbehandlingar. Genom ersättningen för lyte och men (steriliteten) har hon ansetts kompenserad för kostnaderna för behandlingarna.

Synförlust

  • 5-2007 En synskada som har bedömts medföra 60 procents invaliditet har ansetts så betydande att ersättning bör lämnas med en kvotdel av ersättningsbeloppet vid total synförlust 672 000 kr. Invaliditeten uppgår enligt 1996 års invaliditetstabellverk till 68 procent vid total synförlust. Sålunda har ersättningen bestämts till 60/68-delar av det angivna beloppet, dvs. till 593 000 kr (åldersreducering inte aktuell).

Tillkommande besvär som påverkar arbetsförmågan (NJA 2009 s.104)

  • 4-2010 Vid en trafikolycka i januari 2001 ådrog sig NN en nackskada. Den medicinska invaliditeten bedömdes till tio procent. NN beviljades en fjärdedels sjukersättning på grund av nackbesvären efter trafikolyckan. I juli 2007 drabbades NN av en stroke. Därefter beviljades SN hel sjukersättning. Nämnden har bedömt att NN på grund av sina besvär efter trafikolyckan är varaktigt arbetsoförmögen till en fjärdedel. Den efterföljande stroke som NN drabbats av påverkar inte NN:s rätt till ersättning från trafikförsäkringen avseende den skadebetingade delen av arbetsoförmågan. Nämnden har därför funnit att ersättning för inkomstförlust bör lämnas utifrån förutsättningen att en fjärdedel av NN:s arbetsoförmåga har orsakats av trafikolyckan. Jfr Högsta domstolens avgörande den 17 mars 2009 i mål nr Ö 4870-06 (NJA 2009 s 104).

  • 5-2010 Vid en trafikolycka i december 2002 ådrog sig NN frakturer i båda fötterna. Den medicinska invaliditeten bedömdes till tio procent. NN beviljades halv sjukersättning på grund av fotfrakturerna. Sedan tidigare har NN en njursjukdom som medfört att NN genomgått tre njurtransplantationer före trafikolyckan. År 2006 försämrades njursjukdomen. Därefter beviljades NN tre fjärdedels sjukersättning. Det har ansetts att den princip som Högsta domstolen slagit fast i rättsfallet NJA 2009 s 104 också är tillämplig när den skadade har en sjukdom som fanns före trafikolyckan men då inte förorsakat någon arbetsoförmåga.

  • 6-2010 Besvär efter en trafikolycka har medfört endast en halv varaktig nedsättning av arbetsförmågan medan resterande nedsättning av arbetsförmågan har orsakats av icke skadebetingade sjukdomar.

Vid uppsåtlig medverkan

  • 1-1991 Vid uppsåtlig medverkan till personskadan har nämnden, med beaktande av vad som framkommit beträffande den skadades personliga förhållanden såväl före som efter trafikskadan samt allmänt sociala hänsyn, funnit att jämkningen skäligen bör stanna vid till hälften.

Vårdslöshet

  • 2-2013 Även med beaktande av att en älg kunde ha förekommit i anslutning till trafikolyckan fann nämnden att den skadades framförande av fordonet utgjort en påtaglig fara för trafiksäkerheten i förhållande till såväl risken för att trafikolycka skulle inträffa som de påräkneliga konsekvenserna av en olycka. Då den skadade vid olyckan även gjort sig skyldig till rattfylleri av normalgraden fann nämnden att ersättningen ur trafikförsäkringen enligt praxis borde jämkas till två tredjedelar.